fredag 9 maj 2014

TIDIGARELAGT REHABILITERINGSSAMARBETE FÖRKORTAR SJUKFRÅNVARON

Reformerna i sjukförsäkringen har inneburit ökade krav på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att se till att processen för återgång i arbete fungerar väl. Traditionellt har deras kontakter haft Försäkringskassans samordningsansvar som sin utgångspunkt, där Försäkringskassan fick ett överordnat ansvar. Numera samarbetar istället myndigheterna och utformar gemensamma tjänster. Här presenteras den första utvärderingen av Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans förstärkta samarbete.

Den första utvärderingen av FK:s och Af:s förstärkta samarbete är positiv
I regleringsbreven för 2012 fick Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ett gemensamt uppdrag att vidareutveckla metoder och arbetssätt i de sjukfall där insatser bedöms nödvändiga för att stödja den enskildes återgång i arbete. Nu har myndigheterna presenterat en rapport där man utvärderar effekterna av det utvecklade samarbetet. Utvärderingen är upplagd för att skatta effekterna av samarbetet i stort, men inte för att svara på effekterna av enskilda rehabiliterande insatser som ingår i det fördjupade samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det utvecklade samarbetet innehåller gemensamma utredningsinsatser i form av gemensamma kartläggningar. Det innehåller olika former av insatser, av både arbetsförberedande och arbetslivsinriktad karaktär, liksom gemensamma uppföljning tillsammans med den försäkrade. Det finns enligt utvärderingen positiva effekter av det förstärkta rehabiliteringssamarbetet både i termer av kortare sjukskrivningstider och i termer av individernas närmande till arbetsmarknaden, liksom deras övergång till arbete eller utbildning. De redovisade resultaten är förknippade med viss osäkerhet eftersom uppföljningsperioden bara sträcker sig fram till januari 2014.

Mer om undersökningen

För att svara på uppdraget genomfördes ett fältexperiment den 1 september 2012 till den 1 februari 2013 som omfattade drygt 1000 individer. Experimentet innebar att sjukskrivna personer, som inte varit sjukskrivna längre än ett år och var i behov av gemensam kartläggning, slumpmässigt delades in i en försöks- respektive kontrollgrupp. Individerna i försöksgruppen prioriterades till att kallas till gemensam kartläggning tidigt medan kallelsen för deltagarna i kontrollgruppen försköts framåt i tiden. Tidsförskjutningen mellan grupperna har utnyttjats för att analysera effekterna av det förstärkta samarbetet. Sjukfallen hos de individer som fick sin gemensamma kartläggning fördröjd avslutas i långsammare takt än hos dem som genom lottningen prioriterades att få ett möte snabbt. Sannolikheten att avsluta sjukfallet är 4,8 procentenheter större för försöksgruppen jämfört med kontrollgruppen. Se diagrammet nedan.

 

Klicka för större bild
 
Gapet mellan försöksgrupp och kontrollgrupp förväntas att slutas vartefter när effekten av de uppskjutna avstämningsmötena i kontrollgruppen avtar.

Det är fortfarande oklart vad som är rätt insats för rätt individ i rätt tid
Rapportens frågeställning gäller det förstärkta samarbetet som helhet, inte enskilda insatser. Det är fortfarande oklart vad som är rätt insats för rätt individ vid rätt tidpunkt. Det finns få studier som kunnat fastställa positiva effekter av arbetslivsinriktad rehabilitering. I sin underlagsrapport till PSFU skriver Inspektionen för socialförsäkringen (2011) att det finns ett mycket begränsat stöd för att arbetslivsinriktad rehabilitering och samverkansinsatser leder till minskad sjukfrånvaro. Även Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan (2011) har i en underlagsrapport till PSFU konstateras att kunskaperna om effekterna av samverkan och rehabilitering är mycket begränsade. Rehabiliteringsrådet (2011) kunde i sitt slutbetänkande konstatera att evidensbaserade rehabiliteringstekniker med arbetsåtergång som resultat saknas nästan helt i den vetenskapliga litteraturen.

 I en studie analyseras effekter av Försäkringskassans tidiga insatser på sjukfallens längd Försäkringskassan 2010). De insatser som studeras är SASSAM-kartläggning och avstämningsmöte. Studien baseras på ett randomiserat experiment där slumpmässigt utvalda individer i två behandlingsgrupper har prioriterats att få SASSAM och avstämningsmöte tidigare jämfört med kontrollgrupper. Resultaten ger inget stöd för att en tidigareläggning av dessa insatser förändrar sjukfallens längd.

 Aakvik m.fl. (2004) har studerat effekterna av arbetslivsinriktad rehabilitering i Norge under slutet av 1980-talet. Författarna skriver att i förstone kan insatserna framstå som lyckosamma. De som deltar i programmen når ett bättre sysselsättningsutfall än de som inte får insatserna. Men studien pekar på att resultatet beror på selektion in i åtgärderna. När man kontrollerar för observerbara och icke observerbara egenskaper så blir den skattade genomsnittliga effekten istället negativ.

 Försäkringskassan (2013) redovisar i en rapport till regeringen en analys av effekterna från fyra olika rehabiliteringsprojekt med syfte att minska sjukfrånvaron och underlätta återgång till arbete för kvinnor. För en av insatserna konstateras positiva effekter på sjukfrånvaron. Det är emellertid en multidisciplinär teambedömning (MDT) inom hälso- och sjukvården.

 De norska forskarna Simen Markussen och Knut Røed har i en ny intressant studie visat att en effektiv återgång i arbete gynnas främst av en tidig återgång i reguljärt arbete, även till subventionerade anställningar. En snabb insats genom reguljär utbildning kan också vara framgångsrik, men sådana insatser är oftast mycket kostsamma. Däremot förefaller placering i s.k. skyddat arbete, arbetsmarknadsutbildning osv. inte ge positiva resultat (se blogginlägg 28/2 2014).