Ida Seing, Christian Ståhl, Lennart Nordenfelt, Pia Bülow, Kerstin Ekberg (2012): Policy and Practice of Work Ability: A Negotiation of Responsibility in Organizing Return to Work
Här ger sekretariatet i Parlamentariska socialförsäkringsutredningen tips om intressanta rapporter och analyser.
tisdag 29 april 2014
AVSTÄMNINGSMÖTEN OM SJUKSKRIVNA - EN SVÅR FÖRHANDLING
Försäkringskassan kan kalla till ett så kallat
avstämningsmöte med den sjukskrivne och andra aktörer som arbetsgivare och
läkare. Syftet med mötena är att man ska samarbeta kring individens återgång i
arbete. Enligt en rapport om en kvalitativ analys av nio avstämningsmöten fungerar inte avstämningsmötena enligt
intentionerna. Det medicinska perspektivet, regelverkets perspektiv och
arbetsplatsens perspektiv krockar. Snarare liknar mötena en svår förhandling om
var rehabiliteringsansvaret egentligen ligger. De medicinska underlagen används
av parterna för att legitimera deras syn på arbetsförmåga och återgång i
arbete.
Ida Seing, Christian Ståhl, Lennart Nordenfelt, Pia Bülow, Kerstin Ekberg (2012): Policy and Practice of Work Ability: A Negotiation of Responsibility in Organizing Return to Work
Ida Seing, Christian Ståhl, Lennart Nordenfelt, Pia Bülow, Kerstin Ekberg (2012): Policy and Practice of Work Ability: A Negotiation of Responsibility in Organizing Return to Work
torsdag 24 april 2014
SOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (3)
Omfördelningen
i dagens socialförsäkringar
Sociala trygghetssystems utjämnande effekt är inget som man kan fastställa en gång för alltid utan det är en empirisk fråga. Omfördelningen styrs främst av utformningen. Man kan utforma riktade stödsystem som effektivt bidrar till utjämning, likaväl som man kan utforma socialförsäkringar och pensioner som har små omfördelande egenskaper. Sambanden mellan risker och inkomster kan förändras över tiden. Demografi och förhållanden i arbetslivet ändras vilket kan påverka fördelningseffekterna. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen förefaller exempelvis leda till en mer polariserad arbetsmarknad och bidrar bl.a. till en ökad lönespridning. Socialförsäkringarna kan också omfördela på andra sätt än mellan riskgrupper resp. inkomstgrupper, som t.ex. mellan regioner, sektorer i arbetslivet, mellan kön och generationer.
Det är rimligt att anta att socialförsäkringarnas omfördelande egenskaper är delvis annorlunda i dag än för några årtionden sedan. På flera områden finns det skäl att tro att det negativa sambandet mellan inkomstnivå och risk har förstärkts. Som noterats i blogginlägget POLARISERING OCH MÅNGA LÅGUTBILDADE förefaller exempelvis riskerna för arbetslöshet bli alltmer ojämnt fördelad i arbetskraften, vilket kan bidra till att arbetslöshetsförsäkringens omfördelning av inkomster förstärks. Till det medverkar också att taket i arbetslöshetsförsäkringen inte har höjts på länge, ersättningarna riktas i dag i allt högre grad till personer med lägre inkomster. Det kan dock delvis motverkas av stramare regler för försäkringsskydd och lägre ersättningsnivåer.
Konjunkturinstitutet har i en underlagsrapport till Finanspolitiska rådet systematiskt undersökt hur vissa regeländringar i försäkringarna, som indexerade lägsta belopp och tak m.m., direkt påverkar fördelningen av disponibla inkomster och indirekt på längre sikt genom förändrat arbetsutbud. Det innebär att man jämför den politik som har genomförts med ett alternativ där nivåerna i försäkringarna skulle ha räknats upp med ett inkomstindex. Kalkylerna visar att de effekterna är mycket små. Exempelvis vore en höjning av taken fördelningspolitiskt statiskt sett neutral. Finanspolitiska rådets slutsats är att oförändrade golv- och takbelopp inte har varit någon kraftig drivkraft för förändrade inkomstskillnader under perioden.
Sociala trygghetssystems utjämnande effekt är inget som man kan fastställa en gång för alltid utan det är en empirisk fråga. Omfördelningen styrs främst av utformningen. Man kan utforma riktade stödsystem som effektivt bidrar till utjämning, likaväl som man kan utforma socialförsäkringar och pensioner som har små omfördelande egenskaper. Sambanden mellan risker och inkomster kan förändras över tiden. Demografi och förhållanden i arbetslivet ändras vilket kan påverka fördelningseffekterna. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen förefaller exempelvis leda till en mer polariserad arbetsmarknad och bidrar bl.a. till en ökad lönespridning. Socialförsäkringarna kan också omfördela på andra sätt än mellan riskgrupper resp. inkomstgrupper, som t.ex. mellan regioner, sektorer i arbetslivet, mellan kön och generationer.
Det är rimligt att anta att socialförsäkringarnas omfördelande egenskaper är delvis annorlunda i dag än för några årtionden sedan. På flera områden finns det skäl att tro att det negativa sambandet mellan inkomstnivå och risk har förstärkts. Som noterats i blogginlägget POLARISERING OCH MÅNGA LÅGUTBILDADE förefaller exempelvis riskerna för arbetslöshet bli alltmer ojämnt fördelad i arbetskraften, vilket kan bidra till att arbetslöshetsförsäkringens omfördelning av inkomster förstärks. Till det medverkar också att taket i arbetslöshetsförsäkringen inte har höjts på länge, ersättningarna riktas i dag i allt högre grad till personer med lägre inkomster. Det kan dock delvis motverkas av stramare regler för försäkringsskydd och lägre ersättningsnivåer.
Inom sjukförsäkringen kan lägre sjuktal och minskad
tillströmning till sjuk- och aktivitetsersättning ha bidragit till en statiskt
sett minskad omfördelande effekt. Samtidigt finns det skäl att tro att det
negativa sambandet mellan inkomst- och utbildningsnivå och ohälsa har förstärkts
under de senaste 20 åren. De relativa skillnaderna i dödlighet mellan
socioekonomiska grupper har ökat sedan 1970-talet. Hälsan i befolkningen
förbättras snabbare för grupper med hög utbildningsnivå medan utvecklingen går
långsamt för lågutbildade. Folkhälsorapporten 2013 framhåller dessutom att
kvinnor i förvärvsarbetande åldrar med endast grundskoleutbildning är en grupp
som i flera avseenden har haft sämre hälsoutveckling än andra grupper. Detta
pekar på att risken för ohälsa också blir alltmer ojämnt fördelad i
arbetskraften, vilket kan bidra till att sjukförsäkringens omfördelande
effekter ökar.
I en forskningsöversikt 2007 för OECD konstaterade Ann-Charlotte
Ståhlberg att i länder med stora utgifter för allmänna försäkringar sker
omfördelningen till största delen över livet och inte mellan individer. I
översikten framhöll Ståhlberg att det fundamentala problemet med att försöka
fastställa allmänna försäkringars omfördelande effekter är det kontrafaktiska
antagandet, nämligen vad man ska jämföra dagens fördelning med. Egentligen
borde vi jämföra fördelningen av faktorinkomster och disponibla inkomster genom
nuvarande allmänna socialförsäkringar med hur dessa fördelningar skulle antas
kunna se ut om försäkringsskyddet i stället byggde på exempelvis kollektiva
avtalsförsäkringar eller marknadslösningar.
Om exempelvis en allmän offentlig sjukförsäkring har
generösa regler och tillämpning kan det bidra till höga sjuktal och ökat antal
personer med sjuk- och aktivitetsersättning, som i Sverige i början av
2000-talet. Som visades i Socialförsäkringsutredningens statiska beräkningar
ser det då ut som sjukförsäkringens omfördelningseffekter ökar. Samtidigt leder
höga sjuktal och fler med sjuk- och aktivitetsersättning till en ojämnare
fördelning av faktorinkomster och disponibla inkomster, eftersom ersättningarna
ju är lägre än inkomsterna i arbete. Det minskade sysselsättningen påverkar dessutom
lönenivåer och lönespridning, men också de resurser samhället förfogar över för
att utjämna välfärden exempelvis genom vård, skola och omsorg. Motsvarande
resonemang kan föras när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringar med
effektivare insatser för återgång i arbete, i statlig eller icke statlig regi, kan
således minska försäkringarnas statiska omfördelande effekt samtidigt som
fördelningen av faktorinkomster, disponibla inkomster och offentlig konsumtion blir
jämnare.
Det är således mycket svårt att med någon säkerhet
bedöma socialförsäkringens omfördelande egenskaper i dag och hur de har
förändrats under senare år. Analyser av Finansdepartementet, baserade bl.a. på
Gini-koefficienter, statistisk dekomponering, simulering av regeländringar m.m.,
pekar på att förändringarna av sociala transfereringar har bidragit ytterst
marginellt till de ökade inkomstskillnaderna. Denna ökning förklaras i huvudsak
genom högre kapitalinkomster, i synnerhet kapitalvinster. Sett över en lite
längre period har även en ökad lönespridning bidragit, och även sänkta skatter.
Konjunkturinstitutet har i en underlagsrapport till Finanspolitiska rådet systematiskt undersökt hur vissa regeländringar i försäkringarna, som indexerade lägsta belopp och tak m.m., direkt påverkar fördelningen av disponibla inkomster och indirekt på längre sikt genom förändrat arbetsutbud. Det innebär att man jämför den politik som har genomförts med ett alternativ där nivåerna i försäkringarna skulle ha räknats upp med ett inkomstindex. Kalkylerna visar att de effekterna är mycket små. Exempelvis vore en höjning av taken fördelningspolitiskt statiskt sett neutral. Finanspolitiska rådets slutsats är att oförändrade golv- och takbelopp inte har varit någon kraftig drivkraft för förändrade inkomstskillnader under perioden.
Sekretariatet undersöker vilka möjligheter det finns
att uppdatera tidigare studier inkl. effekterna över livet, för att kunna
bedöma hur dagens regler och nuvarande samband mellan risk och inkomst kan ha
förändrat fördelningseffekterna, och förhoppningsvis bättre förstå varför man
kan få skillnader i resultat beroende på om man mäter omfördelningen ett visst
år jämfört med omfördelningen över livet.
Ann-Charlotte
Ståhlberg, OECD (2007): Redistribution across the Life Course in Social
Protection Systemsonsdag 16 april 2014
KUNSKAPSÖVERSIKT FRÅN SBU OM ARBETSMILJÖNS BETYDELSE FÖR DEPRESSIONSSYMTOM OCH SYMTOM PÅ UTMATTNINGSSYNDROM
För lite sedan publicerade SBU, Statens beredning för
medicinsk utvärdering, en kunskapsöversikt om samband mellan arbete och
depression och utmattning. Det som undersökts är hur kunskapsläget ser ut
avseende vilken betydelse olika faktorer i arbetsmiljön för uppkomst och
vidmakthållande av depressionssymtom respektive symtom på utmattningsdepression. Depressionssymtom eller symtom på
utmattningsdepression som konstaterats med hjälp av diagnostisk undersökning,
en etablerad skattningsskala eller sjukskrivning för något av dessa tillstånd
undersöktes. Även användning av antidepressiva läkemedel inkluderades. Endast
studier med viss design (kohortstudier, fall-kontrollstudier samt randomiserade
kontrollerade studier) ingick. De flesta studier var inriktade på betydelsen av
organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön.
Resultatet visade att det finns vetenskapligt underlag för
att följande gäller på gruppnivå; personer som upplever en arbetssituation med
små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer
depressionssymtom, personer som upplever bristande medmänskligt stöd, personer
som upplever att de har pressade arbeten eller en arbetssituation där
belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen liksom de som
upplever osäkerhet i anställningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom.
De som upplever mobbning eller konflikter utvecklar mer depressionssymtom.
Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det
egna arbetet och att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på
depression och utmattningssyndrom. Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor
utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på
utmattningsdepression.
I kunskapsöversikten dras slutsatsen att framtidens
forskning framför allt bör inriktas mot interventionsstudier, dvs. studier som
följer långtidseffekter på denna typ av ohälsa efter vetenskapligt underbyggda
arbetsmiljöinsatser.
Arbetsmiljons-betydelse-for-symtom-pa-depression-och-utmattningssyndrom
SJÄLVRAPPORTERAD ARBETSFÖRMÅGA HOS SJUKSKRIVNA FÖRE OCH EFTER INTERVENTIONER
En central fråga vad gäller insatser för återgång i
arbete är vilka åtgärder eller kombinationer av åtgärder som fungerar för
sjukskrivna med olika sjukdomar. I en enkätstudie följdes 810 nyligen sjukskrivna
patienter under tre månader. Syftet var bland annat att studera effekten på
självupplevd arbetsförmåga beroende på typ av intervention. Bland patienterna
med psykiatriska diagnoser var det de som fick en kombination av
arbetsrelaterade och kliniska interventioner som uppgav bäst nytta av
interventionerna och mest förbättrad arbetsförmåga. I patientgruppen med
muskulo-skeletala diagnoser fanns inga signifikanta skillnader i
arbetsförmågeförbättring beroende på rehabiliteringsmetod. En slutsats är att
det fortfarande är osäkert vem som behöver vilken typ av intervention.
torsdag 10 april 2014
SOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (2)
Ger
allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar jämnare fördelning
Ett huvudargument för generella allmänna och
inkomstrelaterade socialförsäkringar som omfattar de flesta medborgare är att
sådana socialpolitiska strategier ger en jämnare fördelning av ekonomiska
resurser och en lägre andel ekonomiskt utsatta än strategier med sociala
stödsystem som bara riktas till personer med lägre inkomster. Denna syn har länge
varit etablerad både i Sverige och i andra länder, bl.a. efter Walter Korpis
och Joakim Palmes inflytelserika studie 1998 ”The Paradox of Redistribution”.
Korpis och Palmes hypotes är att genom att inkludera
även höginkomsttagare i allmänna inkomstrelaterade försäkringar ökar bl.a.
legitimiteten för, resurserna till och effekterna av utjämning och fattigdomsbekämpning
jämför med i länder som väljer riktade sociala ersättningar. Allmänna
inkomstrelaterade försäkringar tränger också undan privata alternativ, som kan
antas leda till större inkomstskillnader. Den empiriska analysen bygger på en
jämförelse av Gini-koefficienten som mått på inkomstspridning och andel
relativt fattiga under 50 procent av medianinkomsten i 11 OECD-länder med
skilda socialpolitiska modeller för vilka det fanns mikrodata i den s.k.
LIS-databasen avseende 1985. Resultaten visade att länder med allmänna inkomstrelaterade
socialförsäkringar som innefattar de flesta medborgare hade en jämnare
fördelning och lägre andel relativt fattiga än länder som hade grundtrygghetssystem
eller sociala stödsystem riktade till personer med lägre inkomster. Utgifterna
för sociala transfereringar i andel av BNP var 1985 också högst i länder med
allmänna inkomstrelaterade försäkringar.
Korpi och Palme drog slutsatsen att genom att
tillhandahålla inkomstrelaterade försäkringar också till höginkomsttagare kan
länder reducera inkomstspridningen och fattigdomen mer effektivt än genom
användning av grundtrygghetssystem eller riktade sociala stödsystem. Inkomstrelaterade
allmänna försäkringar som omfattar de flesta medborgare kan bidra till att höga
skatter accepteras, och till större legitimitet för att använda resurser för
omfördelning.
Studien har följts av rader av nya undersökningar
som har testat Korpis och Palmes tes. Forskningsöversikter visar att resultaten
är blandade. Vissa senare studier bekräftar Korpi och Palmes resultat, andra
pekar i motsatt riktning.
Ett aktuellt exempel på studie som motsäger Korpis
och Palmes hypotes är en rapport av forskarna Ive Marx, Lina Salanauskaite och
Gerlinde Verbist. De har replikerat Korpis och Palmes undersökning med fler
länder, senare datakällor, känslighetsberäkningar med andra metoder och mått
m.m. Resultaten visar att det i senare data inte finns något tydligt samband
mellan graden av riktade sociala trygghetssystem (mätt med koncentratonsindex)
och omfattningen av omfördelningen (mätt med Gini-koefficenten). Snarare
förefaller riktade sociala stödsystem har ett tydligare samband med effektiv
omfördelning. Danmark har enligt forskarna i hög grad riktade sociala
stödsystem och samtidigt en relativt kraftig omfördelning. Andra länder som USA
och Kanada har i hög grad riktade system men en mindre omfattande omfördelning.
Den största omfördelande effekten finns enligt studien i länder som använder
riktade grundtrygghetssystem, exempelvis garantipensioner och familjestöd.
Sedan Korpi och Palme genomförde sin analys har enligt
Marx et al betydande förändringar skett i de sociala stödsystemens utformning i
många länder. Riktade stödsystem ser helt annorlunda ut än när de första
studierna gjordes. Nya riktade stödsystem, som ”Earned Income Tax Benefit” (bidrag via skattesystemet till
låginkomsttagare som arbetar i viss minsta omfattning), har införts i USA,
Frankrike, Storbritannien m.fl. länder och dessa bidrar till ökad
sysselsättning och därmed till en jämnare inkomstfördelning. Resultaten är också
känsliga för vilka länder som ingår i beräkningen. I Korpi och Palmes studie
ingick exempelvis inte några länder med positivt värde på
koncentrationskoefficienten, dvs. länder där transfereringar i begränsad
omfattning når hushåll med svag ekonomi. Resultaten är dessutom bl.a. beroende
av om pensioner klassificeras som sociala transfereringar eller som
marknadsinkomster.
Även om studierna efterhand blir allt mer
kvalificerade kvarstår åtskilliga grundläggande frågor obesvarade. Den
övergripande frågan är hur allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar resp.
riktade sociala trygghetssystem, och de skatter som behövs för finansieringen,
samspelar med risker, arbetsutbud, fördelningen av löner m.m. Höga skatter kan
minska arbetsutbudet bland höginkomsttagare, men generösa ersättningar kan å
andra sidan minska arbetsutbudet bland personer med lägre löner. Försäkringars
utformning påverkar också andra beteenden, bl.a. utnyttjandet av
försäkringarna.
En annan fråga, som inte berörs närmare här, är
vilket forskningsstöd det finns för att förtroendet för och legitimiteten i
sociala trygghetssystem är beroende av i vilken grad höginkomsttagare omfattas,
i förhållande till andra faktorer som grundvillkorens utformning, rättssäker
tillämpning, snabb och effektiv administration, respektfullt bemötande osv. Som
påpekats av flera forskare kan det dessutom vara så att generösa
socialförsäkringar och höga skatter beror på befolkningens värderingar av en
jämn fördelning av ekonomiska resurser, värderingar som dessutom bidrar till en
jämn fördelning av löneinkomster. Dessa värderingar kan också vara en effekt av
att det efterhand har införts alltmer generösa försäkringar, som skapar
förväntningar om vad som är ett bra försäkringsskydd.
En närliggande och minst lika komplicerad fråga är
vilka samband det finns mellan utvecklingen av inkomstspridningen och
satsningarna på omfördelande sociala ersättningar. Det finns forskning som
pekar på att en ökad inkomstspridning kan bidra till att ökade resurser satsas
på utjämning. Andra studier tyder på att det kan vara medelklassens inkomstutveckling
i förhållande till låg- resp. höginkomsttagare som kan påverka stödet för
utjämningsåtgärder.
Forskarna diskuterar fortfarande vilka faktorer och
processer som är viktiga och i vilken riktning orsakssambanden verkar. Det
mesta pekar således på att det i dag inte finns någon bred enighet bland
forskarna om vilken typ av sociala trygghetssystem som generellt sett ger en
jämnare inkomstfördelning och lägre andel fattiga. Som noteras av Marx,
Salanauskaite och Verbist rekommenderar OECD, EU-kommissionen, IMF,
Världsbanken m.fl. institutioner utbyggda riktade sociala stöd för att bekämpa växande
fattigdom och ökade inkomstklyftor i de flesta utvecklade länder. Det finns
också en tydlig trend att allt fler länder försöker motverka inkomstspridning
och fattigdom genom effektivare program för aktivering, inte genom utbyggda
sociala transfereringar, en utveckling som också anses ha stöd hos medborgarna.
Ive Marx,
Lina Salanauskaite, Gerlinde Verbist, IZA (2013): The Paradox of Redistribution
Revisited: And That It May Rest in Peace?
fredag 4 april 2014
UTREDNING OM ANSVAR FÖR FÖRSÄKRINGSMEDICINSKA UTREDNINGAR TILLSATT
Regeringen beslutade den 20 mars att en särskild
utredare ska utreda och lämna förslag till hur behovet av kvalificerade
försäkringsmedicinska utredningar inom relevanta socialförsäkringsområden ska
tillgodoses. Det gäller de medicinska utredningar som kompletterar intyg som
den försäkrade själv ger för att styrka rätten till ersättning från
försäkringen. Socialförsäkringsadministrationen har fått sådana kompletterande
utredningar dels genom egna utredningsresurser, dels genom hälso- och
sjukvården. Syftet med utredningen är att tydliggöra ansvaret för att göra
försäkringsmedicinska utredningar och utfärda försäkringsmedicinska utlåtanden.
Huvudsakligen ska utredaren pröva
möjligheten och lämpligheten av att behovet av försäkringsmedicinska
utredningar görs via landstingen. Uppdraget ska redovisas senast den 2 mars
2015.
UTREDNING OM ANSVAR FÖR FÖRSÄKRINGSMEDICINSKA UTREDNINGARSOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (1)
Ett centralt argument för allmänna och obligatoriska
socialförsäkringar som omfattar flertalet medborgare är att de utjämnar
inkomster och riskkostnader. Utjämningen av riskkostnader omfördelar från den
som inte drabbas till dem som drabbas. Även avtalade försäkringar och
marknadsbaserade försäkringar utjämnar också mellan olika grupper men i
varierande grad. Utjämningen av inkomster uppstår om riskerna har ett negativt
samband med inkomstnivå. Personer med höga inkomster och låga risker betalar en
stor del av ersättningarna till personer med låga inkomster och höga risker.
I några blogginlägg kommer korta kunskapsöversikter om socialförsäkringarnas omfördelande effekter.
Utformningen styrs av politiska avvägningar bl.a. mellan två aktuariska principer, som båda slarvigt går under benämningen ”försäkringsmässighet”. Detta diskuterades i en intressant artikel av Axel Cronert och Johannes Danielsson i Ekonomisk debatt 2012. Den ena principen handlar i vilken grad det ska finnas ett samband mellan premie och ersättningsnivå, den andra om i vilken grad det ska finnas ett samband mellan risk och premie. Egentligen handlar avvägningen således om i vilken grad försäkringarna ska bidra till att utjämna inkomster och riskkostnader med hänsyn tagen till sambandet mellan inkomst och risk.
Fördelning ur ett livscykelperspektiv, bilaga till Långtidsutredningen 2003, SOU 2003:110
I några blogginlägg kommer korta kunskapsöversikter om socialförsäkringarnas omfördelande effekter.
Vad
bestämmer omfördelningen
Hur stor utjämningen genom allmänna försäkringar är mellan
grupper med olika inkomster och risker och beror dels av utformningen av försäkringarna, dels av vilka samband det finns mellan inkomstnivå och risk. Utformningen styrs av politiska avvägningar bl.a. mellan två aktuariska principer, som båda slarvigt går under benämningen ”försäkringsmässighet”. Detta diskuterades i en intressant artikel av Axel Cronert och Johannes Danielsson i Ekonomisk debatt 2012. Den ena principen handlar i vilken grad det ska finnas ett samband mellan premie och ersättningsnivå, den andra om i vilken grad det ska finnas ett samband mellan risk och premie. Egentligen handlar avvägningen således om i vilken grad försäkringarna ska bidra till att utjämna inkomster och riskkostnader med hänsyn tagen till sambandet mellan inkomst och risk.
I allmänna försäkringar finns det normalt ett ganska
starkt samband mellan premie och ersättningsnivå. Försäkringarna finansieras
med avgifter som till stor del är proportionella mot inkomsten och
ersättningarna är i princip inkomstrelaterade.
I socialförsäkringarna är det normalt, jämfört med
avtalade eller marknadsbaserade försäkringar, ett måttligt eller inget samband
mellan risk och premie.
Omfördelningsegenskaperna påverkas också av om
premierna har tak, till vilken inkomstnivå som ersättningen är inkomstrelaterad,
försäkringarnas täckningsgrad osv.
Försäkringarnas utjämnande egenskaper bestäms
dessutom av sambanden mellan inkomst och risk. Sambanden kan vara negativa för
vissa risker, t.ex. mellan risken för arbetsoförmåga och inkomstnivå. Andra
risker kan ha svagare samband med inkomstnivå.
Utjämningseffekterna beror på hur de aktuariska avvägningarna
i de olika försäkringarna samspelar med försäkringsriskerna och effekterna kan
således vara olika i skilda försäkringar.
Anta att det finns ett positivt samband mellan
inkomstnivå och risk i den försäkrade befolkningen. Om premierna inte är
kopplade till risk kan utjämningen av riskkostnad vara betydande samtidigt som
omfördelningen av inkomster är regressiv. Om sambandet mellan inkomstnivå och
risk förstärks, exempelvis genom ett högre tak i försäkringen, kan
omfördelningen av inkomster bli ännu mer regressiv. Grupper med lägre inkomster
och risker bidrar till ett bättre skydd för höginkomsttagare och därmed en ökad
inkomstspridning i samhället.
Om å andra sidan det finns ett negativt samband
mellan inkomstnivå och risk i den försäkrade arbetskraften och premierna inte
är beroende av risk kan försäkringarna bidra med utjämning av
både riskkostnader och inkomster. Den utjämningen kan dock delvis vara skenbar om
sambanden mellan risk och inkomst egentligen är ett samband mellan ålder och
risk. Om exempelvis yngre försäkrade med i genomsnitt lägre inkomster har
relativt höga risker för arbetslöshet och sjukdom, som när barnen är små, medan
äldre med högre inkomster har lägre risker. I dessa fall kan man visa starka samband i
tvärsnittsstudier, som sedan mer eller mindre försvinner när man undersöker
fördelningseffekter över livet. Försäkringarna fungerar i stället primärt genom
att fördela riskkostnader över livet, medan omfördelningen kan vara obetydlig
mellan personer med höga resp. låga livsinkomster.
Metoderna
avgör de empiriska resultaten
Ann-Charlotte Ståhlberg visade redan 1986 att det
var förtidspensionen och sjukförsäkringen som stod för den huvudsakliga
inkomstomfördelningen mellan socialgrupperna. Studien baserades på
Levnadsnivåundersökningarna som kompletterades med inkomstuppgifter och
pensionsuppgifter bl.a. från SCB. Med hjälp av dessa beräknades hur olika
individer bidrog till finansieringen av försäkringarna resp. vad de fick ut i
form av pensioner, ersättningar m.m. Om inga omfördelningar förekom skulle
exempelvis männen i socialgrupp III vara tvungna att avstå dubbelt så stor
andel av sina löner för sitt försäkringsskydd.
I en underlagspromemoria i
Socialförsäkringsutredningen redovisades analyser över sjukförsäkringens utjämnande
egenskaper. Man jämförde hur mycket olika inkomstgrupper betalade till
försäkringen varje år med vilka avgifter som skulle behövts om varje
inkomstgrupp hade fått betala sina egna kostnader, baserat på statistik över
sjukskrivningar och förtidspension för 1996 och 2002. Beräkningarna visade att
under ett år var personer med lägre inkomster betydande nettomottagare av transfereringar
medan de med högre inkomster var nettobetalare. Det beror på att
låginkomsttagare har högre sjukfrånvaro och högre risk att få förtidspension än
höginkomsttagare. Kvinnor var nettomottagare och män nettobetalare.
I en senare analys har SACO med en liknande metod
undersökt omfördelningen i sjukförsäkringen inkl. sjuk- och aktivitetsersättning
för 2008. Ersättningen från sjukförsäkringen
till resp. betalade avgifter från de olika inkomstgrupperna har beräknats. Omfördelningen beräknas sedan som
skillnaden mellan utbetalda ersättningar och inbetalda avgifter.
Inkomstgrupperna med lägre inkomst än 6,5 prisbasbelopp var nettomottagare och
grupperna med inkomster över 6,5 prisbasbelopp var nettobetalare. Kvinnor var
även i denna studie nettomottagare och män nettobetalare. Den totala
omfördelningen bestämdes till största delen av sjuk- och aktivitetsersättningen.
Såvitt känt finns inte några likande beräkningar
över arbetslöshetsförsäkringens omfördelande effekter.
Gabriella Sjögren Lindquists har undersökt OMFÖRDELNINGEN
I ARBETSSKADEFÖRSÄKRINGEN. Resultaten visar att den
systematiska omfördelningen av riskkostnader är betydande mellan olika
branscher. Det sker också en betydande omfördelning från yrken som kräver hög
utbildning till yrken som kräver lägre utbildning. Yngre (under 40 år för män
och under 30 år för kvinnor) står för en oproportionerligt stor del av
inbetalningarna medan de mellan 50-59 år står för en relativt stor del av
kostnaderna. Analysen kan dock inte avgöra i vilken grad de offentliga
försäkringarna vid arbetsskada totalt sett omfördelar från anställda med höga
resp. låga livslöner.
Det finns en rad problem med att undersöka omfördelningseffekter
på årsbasis. Årsinkomsterna blir givetvis lägre om man är sjuk eller arbetslös
en del av året. Årsstatistiken kan således ge en överdriven bild av sambanden
mellan risk och inkomstnivå, dvs. den bakomliggande inkomsten när man är frisk
och har ett arbete. Det är rimligt att anta att sett över flera år är det ett
mindre starkt negativt samband mellan exempelvis sjukrisk och inkomstnivå. De
flesta försäkrade utnyttjar försäkringen mer under vissa år i livet, då ofta
inkomsterna blir lägre, medan man betalar mer till försäkringen under andra år då
inkomsterna ofta är högre.
Ett sätt att undersöka detta är att analysera
socialförsäkringarnas omfördelning över livet. Det gjorde Thomas Pettersson och
Tomas Pettersson i en bilaga till Långtidsutredningen 2003. De använde en
dynamisk mikrosimuleringsmodell SESIM som genererar syntetiska liv med
statistiska metoder utifrån observerade samband i databaser. Genom att efterbilda
reglerna för skatter, transfereringar och offentlig konsumtion kan man beräkna fördelningseffekterna över livet. Beräkningarna
visar att 82 procent av alla transfereringar och subventioner är
självfinansierade, dvs. de betalas av individens egna skatter vid något
tillfälle under livet. Endast 18 procent av den omfördelning som sker via
skatter, transfereringar och offentlig konsumtion är genuin omfördelning mellan
individer. Den förhållandevis låga interpersonella omfördelning genom
socialförsäkringar (mellan livsinkomstrika och livsinkomstfattiga) förklaras bl.a.
av att ersättningarna är knutna till den försäkrades inkomster
(inkomstrelaterade).Fördelning ur ett livscykelperspektiv, bilaga till Långtidsutredningen 2003, SOU 2003:110
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)