onsdag 28 maj 2014

ARBETSGIVARES SYN PÅ ARBETSFÖRMÅGA

Begreppet arbetsförmåga kan användas med många olika innebörder. Den juridiska innebörden kan utläsas av förarbeten medan arbetsgivares syn på arbetsförmåga är en empirisk fråga. Frågan är bara hur en forskare ska fråga arbetsgivare om arbetsförmåga för att få svar som hjälper till att besvara frågeställningen. Vilka specifika frågor skulle till exempel en enkätstudie till arbetsgivare om arbetsförmåga behöva innehålla? Den frågan kan en ny avhandling från Hälsohögskolan i Jönköping hjälpa till att besvara. Bland annat intervjuas tolv arbetsgivare i privat och offentlig sektor om sin syn på arbetsförmåga i samband med sjukskrivning.

Arbetsgivarna beskriver att de är med och formar arbetsförmågan hos de anställda. För arbetsgivarna innebär arbetsförmåga att kunna leverera ett resultat med effektivitet, kvalitet och säkerhet. Arbetsförmåga uppfattas som ett verktyg i produktionen.
Det kan jämföras med rehabiliteringsperspektivet, som istället fokuserar på symtomlindring och att öka individens individuella förmågor. Produktivitet ingår inte i rehabiliteringsperspektivet. Enligt avhandlingen kan mer fokus på produktivitet bidra till att tydliggöra vilka behov arbetsgivare har och vilka faktiska förmågor anställda har. Det innebär att fokus flyttas från individen i sig själv till arbetsprestationen.
Inger Jansson (2014) On the nature of work ability

fredag 23 maj 2014

HUR STRAM ÄR FÖRSÄKRINGSKASSANS PRÖVNING AV SJUKSKRIVNING

Den förra Socialförsäkringsutredningen, med Anna Hedborg som särskild utredare, framhöll i sitt slutbetänkande 2006 (Mera försäkring och mera arbete, SOU 2006:86):

Att studera hur sjukskrivningar i praktiken har hanterats i Sverige blir i stor utsträckning en studie i misslyckanden. Det största misslyckandet är resultatet – ett sjuktal i världstoppen som följer arbetsmarknadsläget snarare än sjukligheten och en i över trettio år stadigt stigande permanent utslagning. Vi finner också en misslyckad styrning. Trots, eller möjligen på grund av, mycket detaljerad lagstiftning tycks samtliga inblandade aktörer ofta nonchalera gällande regler och påbud.”
Utredningen konstaterade i sin diskussion om skaderegleringen att ”trots det strama regelverket är det över huvud taget ovanligt att bli nekad ersättning eller att få den ifrågasatt.”
Sedan dess har sjukförsäkringens regler ytterligare stramats upp med tidsgränser, maximerad ersättningstid, försäkringsmedicinskt bedömningsstöd för sjukskrivningstider vid olika diagnoser osv.
Frågan är om alla förändringarna har inneburit en stramare skadereglering. I debatten om sjukförsäkringen får man intrycket att Försäkringskassan numera ofta ifrågasätter och överprövar den sjukskrivning som läkarna rekommenderar i sjukintygen. Formellt sett är det Försäkringskassan som beslutar om rätten till sjukpenning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Läkarintyget är ett centralt underlag för Försäkringskassans beslut men kassan använder också andra underlag, som exempelvis uppgifter från den enskilde i ansökan om sjukpenning.
Försäkringskassans har i sina uppföljningsrapporter visat att det bara är några enstaka procent som får avslag på sin ansökan om sjukpenning. En uppgång i andelen avslag inträffade åren efter det att de nya reglerna i sjukförsäkringen infördes 2008, men sedan 2010 minskar andelen och låg 2013 på ungefär samma nivå som före reformerna.
Det är också mycket ovanligt att en sjukpenning som beviljats dras in av Försäkringskassan. Efter reformerna 2008 ökade andelen personer med sjukpenning som fick ersättningen indragen från ca 0,8 % till som mest 3 %, men därefter har indragningarna fallit till nästan samma nivå som före reformerna. Uppgången kan delvis bero på en omläggning av statistiken.
Avslag och indragningar av sjukpenning januari 2008 – mars/april 2013

 
Klicka för större bild
Källa: Försäkringskassan
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har undersökt om läkarnas bedömning av arbetsförmågans nedsättning, sjukskrivningstider m.m. för sjukfall som beviljats sjukpenning överensstämmer med den bedömning som Försäkringskassan gör.
I de flesta ärenden gör Försäkringskassan (och den sjukskrivna) samma bedömning av arbetsförmågans nedsättning som läkaren. Omkring 98 respektive 99 procent av alla kvinnor och män som beviljas sjukpenning får den omfattning som sjukskrivningsgraden i läkarintyget medger.
Andel (procent) av påbörjade sjukfall år 2009–2012 där Försäkringskassan gör samma bedömning av arbetsförmågans nedsättning som läkaren

 
2009
2010
2011
2012
Kvinnor
98,2
98,2
98,2
98,2
 
Män
98,8
98,8
98,7
98,8
Samtliga
98,4
98,4
98,4
98,4

Källa: ISF rapport 2014:5
Siffrorna över avslag, indragningar och hur ofta Försäkringskassans gör samma bedömning som läkaren pekar på att kassan inte oftare i dag ifrågasätter eller överprövar den sjukskrivning som läkarna rekommenderar. Det fortsatt relativt låga sjuktalet, trots uppgången sedan 2010, kan således främst bero på ändrade normer och förväntningar, som har följt av bl.a. regeländringarna och bedömningsstödet.
Det försäkringsmedicinska beslutsstödet började införas våren 2008. Syftet var att uppnå en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess. Det infördes successivt bl.a. specifika rekommendationer om sjukskrivningstider för olika diagnoser. Uppföljningar fram till 2010 visade att både längd och spridning i sjukskrivningstid minskade efter införandet. De största förändringarna har skett i de grupper av diagnoser som står för störst andel av sjukskrivningarna, psykiska sjukdomar och rörelseorganens sjukdomar. Spridningen i sjukskrivningstider mellan länen har dessutom minskat. Enligt Försäkringskassan stöder resultaten tolkningen att det försäkringsmedicinska beslutsstödet har haft en inverkan på sjukskrivningsmönstret i avsedd riktning.
En viktig fråga är givetvis om effekterna av det försäkringsmedicinska beslutsstödet har försvagats sedan 2010 när sjuktalet började öka. Försäkringskassans interna uppföljningar indikerar att både sjukskrivningslängd och spridning i sjukskrivningstider har ökat 2009-2012. Någon ingående studie har dock inte gjorts sedan sjuktalet började öka.
Försäkringskassan: Försäkringsmedicinska beslutsstödet. Socialförsäkringsrapport 2011:7

onsdag 21 maj 2014

KORTTIDSSJUKFRÅNVARON HOS ANSTÄLLDA HAR ÖKAT SEDAN 2010

Sjukfallen har sedan 2010 uppvisat en differentierad utveckling för olika grupper av sjukskrivna. För anställda har nyinflödet ökat markant medan varaktigheten ökat mer begränsat. För arbetslösa råder motsatt förhållande med ett stabilt nyinflöde, men en påtagligt ökad varaktighet. Den totala effekten blir således en ökning rörande både inflöde och varaktighet.

Försäkringskassan har på regeringens uppdrag för första gången analyserat den korta sjukfrånvaron, d v s frånvaro som är kortare än 14 dagar och som finansieras av arbetsgivare med sjuklön. Analysen har tagit fasta på hur sjukfrånvaron under sjuklöneperioden förändrats över tid och hur den förhåller sig till längre sjukfrånvaro med sjukpenning.

  • 2002-2010 låg sjukfrånvaron på en stabil nivå, drygt ett sjuklönefall per anställd och år.
  • Från 2010 har antalet sjukfall med sjuklön ökat. Ökningen är i linje med ökningen av antalet anställda sjukskrivna med sjukpenning som noterats under de tre senaste åren.
  • Inflödet till sjukpenning motsvaras helt av ökningen av sjukfrånvaron under sjuklöneperioden.
  • Under 2013 var sannolikheten att övergå från sjuklön till sjukpenning knappt sju procent. De flesta sjukfallen är nu som då mycket korta, närmare hälften överstiger inte två dagar.
  • Resultaten talar för en generell tendens till ökad korttidsjukfrånvaro bland anställda. Sannolikheten till att detta yttrar sig i sjukpenningfall ersatta av Försäkringskassan har däremot inte ökat.

sjukfrånvaron under sjuklöneperioden

torsdag 15 maj 2014

STÖD OCH KRAV AVSEENDE ARBETSLÖSA PERSONER MED EKONOMISKT BISTÅND

Av de 270 000 personer över 18 år som fick ekonomiskt bistånd någon gång under 2012, var knappt hälften i behov av bistånd på grund av arbetslöshet (Socialstyrelsen 2013). Dessa omkring 130 000 personer saknade alltså helt annan ersättning vid arbetslöshet eller också hade de inte tillräckligt med inkomster eller andra tillgångar för att kunna betala nödvändiga utgifter för mat, boende m.m.

I en återrapportering förra året till regeringen har Arbetsförmedlingen konstaterat att öppet arbetslösa som saknar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen genomsnittligt sett söker arbete mindre intensivt än personer som har sådan ersättning. Visserligen stiger sökaktiviteten när personer utan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen träder in i jobbgarantin för ungdomar eller jobb- och utvecklingsgarantin. Enligt den egna återrapporteringen verkar dock Arbetsförmedlingen ge insatser i mindre omfattning till personer som tar emot ekonomiskt bistånd än till sökande med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen har nu tillsatt en särskild utredare som bl.a. har i uppdrag att analysera vilka stöd och insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder personer som inte har arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning. I uppdraget ingår också att kartlägga och analysera vilka krav socialtjänsten ställer på den som söker ekonomiskt bistånd att aktivt söka arbete och hur socialtjänsten följer upp kraven. Utredaren kan också vid behov lämna författningsförslag som gör det möjligt för socialtjänsten att ställa krav på sökaktivitet som liknar de krav som ställs på den som får arbetslöshetsersättning. Vidare kan utredaren lämna författningsförslag som gör det möjligt för socialtjänsten att ta del av uppgifter i den s.k. aktivitetsrapport som arbetssökande ska lämna in till Arbetsförmedlingen.

Stöd och krav avseende arbetslösa personer som tar emot ekonomiskt bistånd (dir. 2014:39)

tisdag 13 maj 2014

FINANSPOLITISKA RÅDET: SJUKTALENS UTVECKLING - ETT HOT MOT ANDRA OFFENTLIGA ÅTAGANDEN?

Finanspolitiska rådet ägnar ett betydande utrymme i sin senaste rapport åt sjukförsäkringen, och uppgången i sjuktalet (kapitel 2). Rådet konstaterar, som många tidigare, att variationerna i sjuktalet är anmärkningsvärt stora, särskilt den senaste ”vågen” 1996-2010. På endast sex år, mellan 1996 och 2002, mer än fördubblades sjukfrånvaron. Nedgången i sjuktalen därefter var lika dramatisk. Fram till 2010 sjönk sjukfrånvaron med ca 60 procent från toppnivån 2002. Utvecklingen är desto mer anmärkningsvärd då arbetskraften ökat relativt kraftigt sedan 2000. Sedan 2011 har dock antalet personer med sjukpenning ökat.

Diagram 2.1 Sjukpenning, sjuklön och arbetskraften
 Klicka för större bild

Anm: Tidsserien omfattar både sjukpenning, som utbetalas av Försäkringskassan, och sjuklön, som arbetsgivaren står för. Arbetskraften avser länkade årsvärden för åldersgruppen 16–64 år. Det genomsnittliga antalet helårsekvivalenter med sjukpenning och sjuklön under perioden 1970–2013 uppgår till ca 205 000 helårsekvivalenter. Variationen kring medelvärdet (standardavvikelsen) uppgår till ca 39 000 helårsekvivalenter. Grått fält markerar prognosåren
Rådets bedömning är att, mot bakgrund av att sjuktalen i dag ligger på en historiskt sett låg nivå samt att både arbetskraften och sysselsättningen ligger på historiskt höga nivåer, risken är hög för att sjuktalen fortsätter att stiga. Om t.ex. sjuktalen skulle återgå till den genomsnittliga nivån för perioden 1990–2012 skulle det grovt räknat innebära ökade utgifter med drygt 7 mdkr per år. Om sjuktalen skulle stiga mot nivåerna från början av 2000-talet blir beloppen betydligt större. Eftersom utrymmet under utgiftstaket är litet, kan en oförutsedd ökning av sjukfrånvaron komma att kraftigt begränsa utrymmet för andra utgifter på statsbudgeten. Även utrymmet för stabiliseringspolitiska åtgärder begränsas, liksom möjligheterna att nå överskottsmålet. Regeringens möjligheter att bedriva ekonomisk politik försämras om sjukfrånvaron fortsätter att stiga snabbt.

En fundamental svårighet som regeringen enligt rådet måste hantera är att det inte finns någon användbar generell teori för vad det är som påverkar sjuktalen. Vi vet inte heller varför sjuktalen varierat så kraftigt i Sverige sedan 1970. Regeringens prognoser för sjuktalen är därför med nödvändighet osäkra.
Rådet har tagit del av Försäkringskassans prognosmetoder och gör bedömningen att det går att förbättra dessa avsevärt, även med nuvarande kunskapsläge vad gäller vad som styr sjukskrivningsbeteendet. Rådet menar att regeringen nu bör ge Försäkringskassan i uppdrag att prioritera arbetet med att utveckla bättre prognosmetoder för sjukpenninganslaget.

Finanspolitiska rådets rapport 2014

fredag 9 maj 2014

TIDIGARELAGT REHABILITERINGSSAMARBETE FÖRKORTAR SJUKFRÅNVARON

Reformerna i sjukförsäkringen har inneburit ökade krav på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att se till att processen för återgång i arbete fungerar väl. Traditionellt har deras kontakter haft Försäkringskassans samordningsansvar som sin utgångspunkt, där Försäkringskassan fick ett överordnat ansvar. Numera samarbetar istället myndigheterna och utformar gemensamma tjänster. Här presenteras den första utvärderingen av Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans förstärkta samarbete.

Den första utvärderingen av FK:s och Af:s förstärkta samarbete är positiv
I regleringsbreven för 2012 fick Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ett gemensamt uppdrag att vidareutveckla metoder och arbetssätt i de sjukfall där insatser bedöms nödvändiga för att stödja den enskildes återgång i arbete. Nu har myndigheterna presenterat en rapport där man utvärderar effekterna av det utvecklade samarbetet. Utvärderingen är upplagd för att skatta effekterna av samarbetet i stort, men inte för att svara på effekterna av enskilda rehabiliterande insatser som ingår i det fördjupade samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det utvecklade samarbetet innehåller gemensamma utredningsinsatser i form av gemensamma kartläggningar. Det innehåller olika former av insatser, av både arbetsförberedande och arbetslivsinriktad karaktär, liksom gemensamma uppföljning tillsammans med den försäkrade. Det finns enligt utvärderingen positiva effekter av det förstärkta rehabiliteringssamarbetet både i termer av kortare sjukskrivningstider och i termer av individernas närmande till arbetsmarknaden, liksom deras övergång till arbete eller utbildning. De redovisade resultaten är förknippade med viss osäkerhet eftersom uppföljningsperioden bara sträcker sig fram till januari 2014.

Mer om undersökningen

För att svara på uppdraget genomfördes ett fältexperiment den 1 september 2012 till den 1 februari 2013 som omfattade drygt 1000 individer. Experimentet innebar att sjukskrivna personer, som inte varit sjukskrivna längre än ett år och var i behov av gemensam kartläggning, slumpmässigt delades in i en försöks- respektive kontrollgrupp. Individerna i försöksgruppen prioriterades till att kallas till gemensam kartläggning tidigt medan kallelsen för deltagarna i kontrollgruppen försköts framåt i tiden. Tidsförskjutningen mellan grupperna har utnyttjats för att analysera effekterna av det förstärkta samarbetet. Sjukfallen hos de individer som fick sin gemensamma kartläggning fördröjd avslutas i långsammare takt än hos dem som genom lottningen prioriterades att få ett möte snabbt. Sannolikheten att avsluta sjukfallet är 4,8 procentenheter större för försöksgruppen jämfört med kontrollgruppen. Se diagrammet nedan.

 

Klicka för större bild
 
Gapet mellan försöksgrupp och kontrollgrupp förväntas att slutas vartefter när effekten av de uppskjutna avstämningsmötena i kontrollgruppen avtar.

Det är fortfarande oklart vad som är rätt insats för rätt individ i rätt tid
Rapportens frågeställning gäller det förstärkta samarbetet som helhet, inte enskilda insatser. Det är fortfarande oklart vad som är rätt insats för rätt individ vid rätt tidpunkt. Det finns få studier som kunnat fastställa positiva effekter av arbetslivsinriktad rehabilitering. I sin underlagsrapport till PSFU skriver Inspektionen för socialförsäkringen (2011) att det finns ett mycket begränsat stöd för att arbetslivsinriktad rehabilitering och samverkansinsatser leder till minskad sjukfrånvaro. Även Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan (2011) har i en underlagsrapport till PSFU konstateras att kunskaperna om effekterna av samverkan och rehabilitering är mycket begränsade. Rehabiliteringsrådet (2011) kunde i sitt slutbetänkande konstatera att evidensbaserade rehabiliteringstekniker med arbetsåtergång som resultat saknas nästan helt i den vetenskapliga litteraturen.

 I en studie analyseras effekter av Försäkringskassans tidiga insatser på sjukfallens längd Försäkringskassan 2010). De insatser som studeras är SASSAM-kartläggning och avstämningsmöte. Studien baseras på ett randomiserat experiment där slumpmässigt utvalda individer i två behandlingsgrupper har prioriterats att få SASSAM och avstämningsmöte tidigare jämfört med kontrollgrupper. Resultaten ger inget stöd för att en tidigareläggning av dessa insatser förändrar sjukfallens längd.

 Aakvik m.fl. (2004) har studerat effekterna av arbetslivsinriktad rehabilitering i Norge under slutet av 1980-talet. Författarna skriver att i förstone kan insatserna framstå som lyckosamma. De som deltar i programmen når ett bättre sysselsättningsutfall än de som inte får insatserna. Men studien pekar på att resultatet beror på selektion in i åtgärderna. När man kontrollerar för observerbara och icke observerbara egenskaper så blir den skattade genomsnittliga effekten istället negativ.

 Försäkringskassan (2013) redovisar i en rapport till regeringen en analys av effekterna från fyra olika rehabiliteringsprojekt med syfte att minska sjukfrånvaron och underlätta återgång till arbete för kvinnor. För en av insatserna konstateras positiva effekter på sjukfrånvaron. Det är emellertid en multidisciplinär teambedömning (MDT) inom hälso- och sjukvården.

 De norska forskarna Simen Markussen och Knut Røed har i en ny intressant studie visat att en effektiv återgång i arbete gynnas främst av en tidig återgång i reguljärt arbete, även till subventionerade anställningar. En snabb insats genom reguljär utbildning kan också vara framgångsrik, men sådana insatser är oftast mycket kostsamma. Däremot förefaller placering i s.k. skyddat arbete, arbetsmarknadsutbildning osv. inte ge positiva resultat (se blogginlägg 28/2 2014).