Programmet innehåller
samtal och planering med ”case manager”, yrkesvägledning och –planering,
kompetensutveckling och stöd i att söka jobb. Tjänsterna utförs av externa
leverantörer.
Här ger sekretariatet i Parlamentariska socialförsäkringsutredningen tips om intressanta rapporter och analyser.
fredag 24 oktober 2014
KOSTNADSEFFEKTIVA INSATSER TILL FÖRTIDSPENSIONERADE KVINNOR
Effekten av ett program
för arbetslivsinriktad rehabilitering till förtidspensionerade i Kanada är så
stor att programmet är kostnadseffektivt för kvinnor. Detta enligt en ny studie
som har publicerats i IZA Journal of Labor Policy. För förtidspensionerade män
i programmet skattas inga signifikanta effekter.
tisdag 7 oktober 2014
VÅRDVALET ÖKADE SJUKSKRIVNINGARNA
Inspektionen för socialförsäkring (ISF) har i en ny
rapport studerat hur införandet av vårdvalssystemet inom hälso- och sjukvården
påverkat användningen av sjukförsäkringen. Under perioden 2007 till 2009
infördes vårdvalssystemet i åtta landsting i delar av hälso- och sjukvården och
under 2010 blev det obligatorisk med vårdvalssystem i primärvården. Syftet med
vårdvalet har varit att förbättra tillgängligheten och vårdkvaliteten. Vårdvalet
ger också individens en större valfrihet samt underlättar för nya aktörer att
etablera sig på hälso- och sjukvårdsmarknaden.
Skillnaden i införandetidpunkt mellan de olika
landstingen har gjort det möjligt för ISF att studera hur vårdvalet påverkat sjukfrånvaron.
Resultaten från ISF:s analys pekar på att de vårdvalsreformer som infördes
mellan 2007 och 2009 ökade antalet sjukskrivningar och framförallt blev de
långa sjukskrivningsperioderna längre. På nationell nivå ökade
sjukskrivningarna med 3,4 procent medan de långa ersättningsperioderna
förlängdes med 3,5 dagar. Analysen visar vidare att hela förändringen av
antalet sjukdagar är koncentrerad till Stockholms län. I Stockholm ledde
vårdavalet till en ökning av sjukskrivningarna med 6,4 procent och för de långtidssjukskrivna
ökade sjukfrånvaron med 4,7 dagar. I övriga landsting finner ISF inget stöd för
att vårdvalsreformen påverkat sjukskrivningstiderna.
ISF för i rapporten ett teoretiskt resonemang kring
vad i vårdvalsreformen som kan påverka sjukskrivningstiderna. En förklaring kan
vara att den ökade valfriheten ger individen möjlighet att gå till flera olika
vårdgivare i samma ärende och därmed har möjlighet att få sina önskemål om
sjukskrivning tillgodasedda även om de nekas hos den första vårdgivaren. Denna
möjlighet skapar också en beroendesituation mellan vårdgivare och patient. Vårdvalets
effekter på konkurrensen kan också ha negativa effekter på antalet sjukskrivna
och sjukskrivningstidernas längd. För vårdgivare finns risken att patienten
vänder sig till annan vårdgivare om inte önskemålen tillgodoses, vilket kan försämra
vårdgivarens lönsamhet. Detta förändradar maktförhållandet mellan vårdgivare
och patient och kan bidra till att läkare blir mindre restriktiva med att
utfärda sjukintyg.
Att resultaten är så koncentrerade till Stockholms
län menar ISF kan förklaras av Stockholm i betydligt större utsträckning än
andra län uppfyller de kriterier som är nödvändiga för att en stor
patientrörlighet ska uppkomma. Stockholm är en tillräckligt stor marknad för
att en konkurrenssituation ska kunna uppstå på hälso- och sjukvårdsmarknaden. I
Stockholm har dessutom vårdvalet införts på ett sätt som tydligt främjar en
förbättrad konkurrens.
Studien är en nyttig påminnelse att förändringar i
sjuktalet, som exempelvis uppgången sedan 2010, kan ha andra orsaker än
förändrad ohälsa eller ändrade rutiner inom Försäkringskassan.
Kristian
Persson Kern, Daniel Hallberg: Vårdvalets effekter på sjukskrivningarna,
Rapport 2014:17, Inspektionen för socialförsäkringen 2014
fredag 12 september 2014
ARGUMENTEN FÖR EN SJÄLVSTÄNDIG SJUKFÖRSÄKRING
Parlamentariska socialförsäkringsutredningen har i
uppdrag att överväga lämpligheten i och konsekvenserna av att införa en från
statsbudgeten fristående försäkring. Syftet ska vara att skapa en långsiktigt
hållbar sjukförsäkring. En analys ska göras om det är möjligt att skapa stabila
regler som gör att ohälsotalet endast samvarierar med förekomst av sjukdomar
och skador bland de försäkrade eller långsiktiga förändringar i arbetslivet.
Även hållbarheten i argumentet att staten, i händelse att en ökning av
utgifterna för sjukskrivningen, skulle tillåta en balansering som innebär högre
avgifter eller lägre ersättningsnivåer ska analyseras. Möjligheterna att
finansiera en sådan försäkring med en specialdestinerad socialförsäkringsavgift
ska också övervägas.
Socialförsäkringsutredningen föreslog att sjukförsäkringen skulle göras mer självständig. Det främsta motivet var finansiell stabilitet som skulle åstakommas genom en tydligare koppling mellan avgifter och förmåner. En sådan reform skulle leda till beteendeförändringar som skulle göra att sjukförsäkringen fungerar bättre. Om fler såg kopplingen skulle kraven öka på försäkringen, sjukvården, arbetsgivaren, facket etc. att den som är sjukskriven ska kunna återgå i arbete.
Förtydliganden om självständig sjukförsäkring, Ekonomistas
Flera
förslag
Flera utredningar och expertrapporter har tidigare
föreslagit att sjukförsäkringen bör göras autonom. Förslagen är litet olika men
i allmänhet inte särskilt precisa. Socialförsäkringsutredningen föreslog att sjukförsäkringen skulle göras mer självständig. Det främsta motivet var finansiell stabilitet som skulle åstakommas genom en tydligare koppling mellan avgifter och förmåner. En sådan reform skulle leda till beteendeförändringar som skulle göra att sjukförsäkringen fungerar bättre. Om fler såg kopplingen skulle kraven öka på försäkringen, sjukvården, arbetsgivaren, facket etc. att den som är sjukskriven ska kunna återgå i arbete.
I en rapport samma år argumenterade SACO på liknande
sätt.
Dåvarande SIF föreslog samma år en fristående
försäkring finansierad med arbetsgivaravgifter, som delvis fonderades för att
genom en buffert ”investera” sig ur stigande sjukfrånvaro genom ökade resurser
till förebyggande verksamhet och rehabilitering. En tydligare koppling mellan
förebyggande arbete och bättre hälsa genom lägre frånvaro behövdes eftersom sjukförsäkringen
ansågs ha för svaga drivkrafter att hålla människor friska och rehabilitera
sjukskrivna tillbaka till arbete.
SNS Välfärdsråds rapport 2005 En hållbar
sjukpenningförsäkring argumenterade för att Försäkringskassan borde ha en
budgetrestriktion. Frånvaron av sådan sågs som en orsak till att myndigheten
inte skött skaderegleringen på ett tillfredsställande sätt. En verklig
budgetrestriktion, i form av en egen budget frikopplad från statsbudgeten,
skulle skapa incitament för myndigheten att utveckla, pröva och urvärdera nya
metoder.
Också i 2014 års SNS rapport Hur får vi råd med
välfärden? argumenterades för att sjukförsäkringen borde separeras från
statsbudgeten. En frikoppling av försäkringen från statsbudgeten skulle göra
att andra välfärdstjänster lämnades opåverkade av utvecklingen inom
försäkringen, eftersom den helt skulle hanteras inom ramen för avgifter och
utgifter. Annan verksamhet skulle inte kunna finansiera en ökning av
sjukfrånvaron. På bloggen Ekonomistas har författarna förtydligat förslagen.
Vad
vill man uppnå
En utgångspunkt för förslagen har varit att
sjukfrånvaron i Sverige varit orimligt hög jämfört med andra länder, särskilt
om man beaktar att svenskarna är jämförelsevis friska enligt de flesta
indikatorer. Mediantiden för sjukskrivningstiden vid olika diagnoser är dubbelt
så lång jämfört med andra länder. En annan är att sjukfrånvaron varierar
kraftigt över tiden, utan samband med utvecklingen av folkhälsan eller i arbetslivet.
Den tredje är att sjukfrånvaron varierar kraftigt mellan olika regioner. Kanske
viktigast har dock varit att skydda försäkringen från ständiga regeländringar
och försämringar, som anses kunna urholka förtroendet för och betalningsviljan
till en allmän obligatorisk sjukförsäkring.
Målet med självständigheten skulle vara en mer
stabil försäkring och effektivare insatser för återgång i arbete. Det förväntas
bli effekterna av att den autonoma försäkringen skulle påverka medborgare, försäkringens
förvaltare, arbetsmarknadens parter och de politiskt ansvariga på en rad olika
sätt:
·
Om de försäkrade blir medvetna om att de
äger försäkringen gemensamt skulle det verka återhållande på utnyttjandet och
förbättra drivkrafterna. Medvetenheten skulle t.ex. påverkas genom att man på
lönebeskedet tydligt angav hur mycket sjukförsäkringsavgifter som betalats in
av arbetsgivaren. Då blev det tydligare att det inte är ”någon annan” som
betalar försäkringen.
·
Den autonoma sjukförsäkringen skulle
skapa tydliga drivkrafter för försäkringens förvaltare att arbeta för att
minska sjukfrånvaron genom väl fungerande skadereglering, effektiva insatser
för återgång i arbete, kontroll och uppföljning. Om sjukförsäkringens utgifter
minskar skulle försäkringens förvaltare dels kunna bygga upp en buffert för
kommande uppgångar, dels investera i bättre aktiva insatser för återgång i
arbete.
·
Om sjukfrånvaron ökar, trots försäkringsförvaltarens
insatser för återgång i arbete, skadereglering och kontroll, skulle
försäkringsförvaltaren kunna besluta om höjda avgifter och/eller försämrade
ersättningsvillkor enligt de regler som riksdagen beslutat. Det skulle verka
återhållande på det utnyttjande av sjukförsäkringen som inte beror på nedsatt
arbetsförmåga p.g.a. sjukdom.
·
En självständig försäkring kan bli en
stark aktör för påverkan på andra som kan inverka på sjukfrånvaron, exempelvis
på hälso- och sjukvården.
·
Med en tydligare koppling mellan den
avgift som betalas och den förmån man erhåller om man skulle bli sjuk minskar
snedvridningseffekterna jämfört med dagens avgift som fungerar som en skatt,
eftersom man värderar den tjänst man betalar för.
·
Nuvarande restriktioner för
sjukförsäkringen i form av utgiftstak och saldomål för statsbudgeten är
otillräckliga för att åstadkomma en finansiellt stabil försäkring. Det tar för
lång tid innan problemen med höjd sjukfrånvaro tas på allvar, och att åtgärder
kan föreslås av regeringen, beslutas av riksdagen och införas av myndigheterna.
I en självständig sjukförsäkring införs en absolut budgetrestriktion som sätter
press på försäkringens förvaltare att förebygga problem och direkt vidta
åtgärder om utgifterna ökar.
·
Arbetsmarknadens parter skulle också
komma att öka sitt intresse för sjukfrånvaron om det blev tydligare att det är
förhandlingsutrymmet som betalar för försäkringen. Tydligare koppling till
löneutrymmet skulle göra att t.ex. intresset för skyddsverksamheten och
arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna skulle öka.
·
En autonom sjukförsäkring som ligger
utanför statsbudgeten skulle kunna minska risken att försäkringen förändras av
politiska skäl som ligger utanför försäkringen (för att exempelvis förbättra
statsfinanserna genom att försämra försäkringsvillkoren). En nackdel med nuvarande system är att när en
villkorförändring inte motsvaras av ett behov i försäkringen urholkas tilliten.
·
En självständig sjukförsäkring skulle
minska riksdagens roll att reglera alla detaljer i försäkringen. Om försäkringens
förvaltare får ansvaret för sjukförsäkringen bör det innebära delegerat ansvar för
bl.a. förebyggande åtgärder, omställning och rehabilitering. I andra hand kunde
ansvaret omfatta även avgiftsnivå, antal karensdagar och ersättningsnivån.
Riksdagens roll blir då att sätta upp ramar och att utvärdera effekter.
Det råder mycket olika
uppfattningar om nyttan och riskerna med en autonom sjukförsäkring, vilket
bl.a. framgick vid SNS seminarium om välfärdens finansiering (se blogginlägg
17/1 2017). Det är antagligen inte möjligt att på en
kunskapsgrund avgöra om en sådan lösning skulle vara fördelaktigare i de flesta
avseenden än dagens modell. Det kan dock inte uteslutas att en sådan
grundläggande reform och omorganisation kan bidra till en mer uthållig sjukförsäkring.
Målen för en sådan
reform är odiskutabelt angelägna, som att uppnå en trygg och stabil försäkring genom
väl fungerande skadereglering, effektivare insatser för återgång i arbete och
verkningsfull kontroll. Men det är en mycket omfattande reform som skulle ta
lång tid att förbereda och genomföra. Stora förändringar medför dessutom ofta
oavsiktliga eller ej förutsedda effekter.
De fördelar som kan
uppnås med en grundläggande strukturell reform, framför allt en stabil sjukfrånvaro
på en rimlig nivå och effektivare insatser för återgång i arbete, borde i
viktiga avseenden kunna nås också genom en utveckling av dagens sjukförsäkring.
Detta är en av många centrala frågor som kommittén ska överväga i sitt slutbetänkande.
Sjukförsäkring på egna
ben, Samtal om socialförsäkring nr 8
Förtydliganden om självständig sjukförsäkring, Ekonomistas
torsdag 28 augusti 2014
PRIVAT INKOMSTFÖRSÄKRING ÖKAR – NY RAPPORT FRÅN FOLKSAM
Folksam behandlar i den senaste delrapporten i
serien Välfärdstendens 2014 trygghet vid arbetslöshet. Rapporten bygger på
intervjuer med 1 000 förvärvsarbetande personer i åldrarna 18-65 år (löntagare)
som genomfördes 10–27 februari 2014 av Ipsos på uppdrag av Folksam.
I rapporten konstateras att den frivilliga
inkomstbortfallsförsäkringen vid arbetslöshet som mest ger 680 kronor per dag i
ersättning, vilket innebär att endast inkomsttagare med en månadslön under 18
700 kronor tillförsäkras en bruttoersättningsnivå på 80 procent.
Nettoersättningen motsvarar emellertid endast 72 procent av inkomstförlusten.
Vid en genomsnittlig månadsinkomst på 26 000 blir nettoersättningen vid ett års
arbetslöshet 56 procent. Ersättningsnivån kan emellertid höjas avsevärt ifall
löntagaren omfattas av kollektivavtal och privat inkomstförsäkring, vilket är
fokus i rapporten.
Folksam framhåller att efterfrågan på kompletterande
inkomstförsäkring vid arbetslöshet har ökat kraftigt under de senaste åren. I
dag erbjuder 17 av 22 Saco-förbund sina medlemmar inkomstförsäkring och 9 av 14
TCO-förbund samt 7 av 14 LO-förbund. Saco erbjuder dessutom medlemmar att
teckna inkomstförsäkring individuellt ifall deras eget fackförbund saknar
motsvarande försäkring. Omkring 1,6 miljoner personer omfattas idag av
inkomstförsäkring. Flertalet är försäkrade via sitt fackliga medlemskap.
Ytterst få har tecknat en individuell inkomstförsäkring.
Enligt den intervjuundersökning som Folksam låtit
göra känner inte ens hälften av löntagarna till att kollektivavtalen innehåller
försäkringsförmåner för anställda som drabbas av arbetslöshet. I rapporten
beskrivs det mot bakgrund av de senaste sex årens höga arbetslöshet som
anmärkningsvärt att kännedomen om dessa förmåner inte ökat hos löntagare, utan
att trenden i stället är vikande.
Andelen personer med erfarenhet av arbetslöshet som
tyckte att den sammanlagda arbetslöshetsersättningen var tillräcklig minskade
mellan åren 2008 och 2010, från 32 till 13 procent. Sedan dess har denna andel
ökat till 23 procent. Andelen löntagare som har skaffat sig en privat
inkomstförsäkring sedan år 2008 har mer än fördubblats, från 18 till 39
procent. Särskilt bland fackligt anslutna löntagare syns en betydande ökning, i
synnerhet bland LO-förbundens medlemmar där andelen har ökat från 14 till 42
procent. Bland TCO-förbundens medlemmar ökade motsvarande andel från 23 till 45
procent och hos Saco-förbundens medlemmar från 36 till 54 procent.
Folksam:
Välfärdstendens 2014 Delrapport 2: Trygghet vid arbetslöshet
torsdag 21 augusti 2014
TELEFONRÅDGIVNING FÖR ÅTERGÅNG I ARBETE KAN VARA EFFEKTIVT
Det är en utmaning att i ett tidigt skede tillhandahålla
evidensbaserade och koordinerade tjänster till alla sjukfrånvarande. Personliga
möten är relativt kostsamma. För att nå tillräckligt många kan
telefonrådgivning många gånger vara ett effektivt alternativ.
I Storbritannien pågår införandet av en
rådgivningstjänst inom arbetshälsa kallad Health and Work Service (HWS). Den
riktar sig till anställda, arbetsgivare och allmänläkare (GPs). Anställda som har varit frånvarande runt
fyra veckor ska få hjälp att återgå i arbete. Allmänläkare ska få stöd inom
arbetshälsa för sina patienter och arbetsgivare ska få hjälp att bättre hantera
sjukfrånvaro. Inför införandet fick ett antal forskare i uppdrag att göra en
sammanställning av bästa tillgängliga evidens för att svara på frågan om
rådgivning på telefon kan vara effektivt för att vid vanligt förekommande
hälsoproblem identifiera biopsykosociala hinder och hantera dem.
Det finns enligt rapporten
robust stöd för att en telefonrådgivning med följande egenskaper
kostnadseffektivt kan minska sjukfrånvaron:
·
tidig
identifiering av hinder för återgång i arbete,
·
stegvisa
åtgärder för effektiv allokering av resurser,
·
planering och
koordinering av nyckelaktörerna.
En förutsättning är att
tjänsterna är väl utformade och implementerade samt att personalen har rätt
utbildning och stöd.
onsdag 25 juni 2014
BLANDADE RESULTAT FÖR REHABILITERINGSGARANTIN
Rehabiliteringsgarantin infördes 2008. De
behandlingar som erbjuds inom rehabiliteringsgarantin är kognitiv
beteendeterapi (KBT) samt multimodal rehabilitering (MMR). Den senare
kombinerar fysisk träning med psykologisk behandling.
I en ny rapport om rehabiliteringsgarantin från IFAU
och ISF studeras hur sjukfrånvaro, läkemedelsförskrivningar och antal besök i
vården påverkas av behandlingarna.
Den största gruppen inom garantin är personer med
lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa, men som inte är sjukskrivna. För dessa
hade behandlingen positiva effekter eftersom deras sjukfrånvaro minskade med
ungefär 35 procent per år. Även antalet vårdbesök och förskrivna läkemedel
sjönk efter behandlingen. För sjukskrivna KBT-patienter fanns inga positiva
effekter.
Personer med smärta i rygg, nacke och skuldror fick
MMR. Behandlingen hade inga långsiktiga effekter på hälsa mätt som antal
vårdbesök och förskrivna läkemedel. Däremot ökade sjukfrånvaron med cirka 25
procent per år.
torsdag 19 juni 2014
ÄR SJUKSKRIVNINGAR SMITTSAMMA?
Nu stiger sjuktalet igen, vilket oroar många. Då
ställs på nytt frågan om i vilken grad sjukskrivningar är smittsamma. Med detta
menar man inte smitta i medicinsk mening, utan beteendesmitta. Forskarna kallar
det ”peer effects” (ungefär gruppeffekt eller kamrateffekt) och det betyder att
kamrater påverkar varandras beteenden. Det finns åtskilliga aktuella både
utländska och svenska studier som pekar på att benägenheten att utnyttja olika
sociala ersättningar sprider sig bland närstående.
Benägenheten att sjukskriva sig är delvis smittsam. Forskaren
Patrik Hesselius med kollegor vid IFAU har visat att ha sjukfrånvarande
personer i sin omgivning ökar den egna korta sjukfrånvaron. Forskarna använde
ett randomiserat socialt experiment 1988, vars syfte var att studera effekten
av läkarintygskravet. För hälften av alla anställda som bodde i Göteborg höjdes
tidsgränsen för läkarintyg till 14 dagar mot den vanliga tidsgränsen sju dagar för
kontrollgruppen. Studien omfattade 70 000 anställda på 3 000 arbetsplatser
och individerna slumpades ut i grupperna. De studerade hur de som ingick i
kontrollgruppen (dvs. de som var opåverkade av experimentet) påverkades av
behandlingsgruppens förändrade sjukfrånvaro. En ökning av behandlingsgruppens
sjukfrånvaro med 10 procent medförde en ytterligare ökning av sjukfrånvaron med
5,7 procent och med 13,3 procent på längre sikt kontrollgruppen.
I en annan studie har Hesselius och kollegor använt detta
experiment och kunde visa att den förlängda intygsfria tiden höjde den korta
sjukfrånvaron med i genomsnitt 0,88 sjukdagar per person. Det visade sig dessutom
att en högre andel personer med förlängd intygsfri tid på en arbetsplats ökade
den totala frånvaron där. Detta är enligt forskarna en tydlig indikation på
betydelsen av ”peer effects”.
Försöket med förlängd intygsfri tid i Göteborg har
nu också använts för att studera eventuella skillnader mellan kvinnor och män.
Forskarna Per Johansson, Arizo Karimi och Peter Nilsson har studerat hur
kontrollgruppen (dvs. de som skulle ha varit opåverkade av experimentet)
påverkas av behandlingsgruppens förändrade sjukfrånvaro. Resultaten visar en
signifikant ökad sjukfrånvaro bland både kvinnor och män i kontrollgruppen,
båda könen påverkades av sin omgivnings sjukfrånvaro. Män reagerade starkare på
den längre sjukintygsfria perioden än kvinnor. Däremot tycks kvinnors frånvaro
reagera något starkare på kollegornas frånvaro. Detta skulle enligt forskarna kunna
tolkas som att kvinnor tar hänsyn till sin omgivning i större utsträckning än
män: medan män ökar sin sjukfrånvaro på grund av minskad kontroll ser kvinnor
först till beteendet hos personer i sin omgivning. Kvinnor tycks dessutom påverkas
endast av sina kvinnliga kollegor, och män endast av sina manliga kollegor.
Mattias Bokenblom och Kristin Ekblad har undersökt
sociala interaktionseffekter genom att använda detaljerade personalregister i Örebro
kommun. De mätte sambanden mellan anställdas sjukfrånvaronivå och nivån bland deras
närmaste arbetskamrater. Forskarna fann tydligt stöd för gruppeffekt bland
kvinnor men inte bland män. Kvinnor påverkades av sina kvinnliga kollegor. Det
tog två till tre år för en ny medarbetare att påverkas av kvinnorna bland
arbetskamraterna.
Professor Assar Lindbeck och kollegor har undersökt
om de stora geografiska skillnaderna i sjukfrånvaro kan kopplas samman med
gruppeffekter bland individer i grannskap. De använde tre olika metoder för att
mäta effekterna: hur stor andel av grannarna som arbetar på samma arbetsplats
och dess samband med sjukfrånvaronivån, effekterna på sjukfrånvaronivån av
flyttning mellan olika områden samt sjukfrånvaro bland nyligen invandrade
personer jämfört med personer i omgivningen där de bosätter sig osv. Forskarna
fann signifikanta resultat av gruppeffekter med alla tre mätmetoder
I en ny studie har Simen Markussen och Knut Røed undersökt
hur försäkringsutnyttjandet sprider sig bland grannar, familjer, etniska
grupper osv. De använde administrativa data i Norge över allt slags utnyttjande
av olika sociala ersättningar, dvs. arbetslöshetsersättning, sjukpenning,
rehabiliteringsstöd, sjukpension, förtidspension och socialbidrag. Med hjälp av
ett rikt datamaterial och statistiska metoder försökte de minska effekterna av
störande effekter av selektion, skensamband osv. De visade att beteendet
smittar signifikant och kraftigt och att det dessutom smittar mer ju närmare personer
står varandra. Effekterna är kraftiga, en procentenhets ökning i
försäkringsutnyttjande bland närstående ökar det egna utnyttjandet med 0,22
procentenheter. Rapporten innehåller dessutom en kort och bra
litteraturöversikt som pekar en hög smittsamhet i sjukskrivning och
förtidspensionering.
Flera utländska studier har visat starka
gruppeffekter i beroende av socialbidrag och liknande stödformer. Även i
Sverige har en studie av Olof Åslund och Peter Fredriksson visat
långtidsberoende av socialbidrag bland invandrade personer blir högre för dem
som placeras i områden med ett generellt högre socialbidragstagande.
Forskare vid universitet i Illinois har visat att
även pensioneringsbeslut smittar. Forskarna utnyttjade två stora oväntade
pensionsreformer som påverkade lärare i Los Angeles olika för att mäta
effekterna av ekonomiska incitament. I den ena reformen höjdes pensionen
oväntat med 10-20 procent för lärare sin var 60 år och äldre. I den andra reformen
infördes en engångshöjning för lärare med lång tjänstgöringstid. Resultaten
visade att för varje kollega som pensionerades höjdes sannolikheten signifikant
för en annan lärare att välja att gå i pension, med i genomsnitt ca 2 procent.
IFAU-forskarna Lena Hensvik och Peter Nilsson har
också funnit att benägenheten att skaffa barn påverkas av om kamraterna får
barn. En kvinnas fertilitet ökar om en arbetskamrat har fått barn nyligen. Inte
bara tidpunkten för barns födelse påverkas, utan även det totala antalet barn
som föds. Denna smittoeffekt kan dessutom påverka de betydande variationer i
födelsetal man kan se över tiden och mellan länder, anser forskarna.
I en ny studie har den norska forskaren Magne
Mogstad och kollegor visat att också föräldraledighet smittar mellan
arbetskamrater och bröder. För att försöka säkra orsakssamband studerade de
effekterna av en reform i Norge som gav pappor med barn födda 1993 eller senare
en extra betald pappamånad. De jämförde beteendet bland pappor som fått denna
extramånad med andra som inte fick den. Andelen pappor som tog ledigt ökade
kraftigt efter reformen, från 3 till 35 procent. De undersöker således
gruppeffekterna med ett kvasi-experiment, dvs. om en pappa som tog ledigt en
betald extramånad påverkade arbetskamrater och bröder som inte fick en sådan
månad. Arbetskamrater och bröder var 11 respektive 15 procent mer benägna att
ta pappaledigt om deras kollega eller bror tog ut en betald pappamånad. Över
tiden då uppstår en snöbollseffekt när nästa pappa påverkar nya pappor i sin
omgivning.
Detta är bara några av de rapporter som publicerats
de senaste åren. Studierna ger sammantaget en klar bild av att gruppeffekter är
starka och snabba, även när man mäter orsakssamband. Små förändringar i myndigheternas
signaler eller i regelverk kan genom dessa gruppeffekter hastigt spridas och
förstoras (”social multipliers”). Vi kan således få stora ökningar i sjuktalet
på kort tid som inte nödvändigtvis hänger samman med sämre hälsa i befolkningen
eller försämringar i arbetslivet. Normer och värderingar om exempelvis när och
hur länge man kan vara sjukskriven sprids givetvis också på andra sätt än genom
gruppeffekter, exempelvis via media. Sådana uppgångar i sjuktalet kan
antagligen bara motverkas genom en effektiv försäkringsreglering, skärpt
kontroll, bättre insatser för återgång i arbete och – om detta inte fungerar – ytterligare justeringar av ersättningsregler.
fredag 13 juni 2014
SJUKFALLENS VARAKTIGHET VIKTIG FAKTOR
För att förstå något om varför sjuktalet stiger
behövs analyser av i vilken grad det är tillflödet till sjukskrivning resp.
ökad varaktiget som ligger bakom. Den senaste uppgången i sjuktalet från
slutet av 1990-talet började som ett ökat tillflöde men efterhand fick ökad
varaktighet större betydelse. Den förra Socialförsäkringsutredningens analyser
visade att både medianlängd i sjukfallen och beräknade sannolikheter att
sjukfall avslutas vid en viss tidpunkt indikerade att det ökade sjuktalet till
stor del berodde på att sjukfallen i genomsnitt blev längre.
Klicka för större bild
I Försäkringskassans analys av utvecklingen av
sjukfrånvaron konstateras att inflödet och varaktigheten i sjukförsäkringen
ökar sedan 2010. Skillnaden mellan olika grupper är dock betydande. För personer
som har arbete ökar inflödet i sjukförsäkringen medan för arbetslösa har varaktigheten
ökat. Sammantaget innebär det en ökning av både inflöde och varaktighet i
sjukförsäkringen.
Utredningens beräkningar visar att under perioden
2005-2011 minskade antalet avslutade sjukfall i princip i alla fallängder.
Störst var förändringen bland de korta sjukfallen (<30 dagar) och de långa
(>1 år). När utvecklingen vände 2010 ökade antalet avslutade sjukfall i
samtliga fallängder men ökning var störst bland sjukfall 30-59 dagar och sjukfall
längre än 1 år, där ökningen kom först 2011. Långa sjukfall (>1 år) och
sjukfall 30-59 dagar har ökat som andel av samtliga avslutade sjukfall sedan
2010/2011. Andelen korta sjukfall (<30 dagar) har minskat medan övriga
fallängder legat relativt stabilt.
Figur
1 Antal avslutade sjukfall per 100 försäkrade fördelat efter fallängder,
2005-2013
Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar
Utredningens beräkningar av genomsnittliga sjukdagar
bland avslutade sjukfall för den 25:e, 50:e och 75:e percentilen pekar på att de
stora förändringarna i sjukskrivningstider sedan 2011 finns bland de längre
sjukfallen (figur 2). För de långa sjukfallen, illustrerat av 75:e percentilen,
halverades antalet sjukdagar mellan 2005-2011, från 200 dagar till 100 dagar.
Sedan 2011 har antalet sjukdagar för den 75:e percentilen dock ökat med närmare
20 procent, från 100 till 122 dagar. Sjukskrivningstiden för kortare sjukfall,
illustrerat av den 25:e percentilen, har i stort sett varit oförändrad genom de
kraftiga förändringar som sjukförsäkringen genomgått sedan 2005. För medianen
har en liten förändring av antalet sjukdagar skett, först genom en minskning
2005-2011 och sedan genom en ökning 2011-2013. En viss försiktighet ska dock
iakttas vid analysen mot bakgrund av att sjukförsäkringssystemet förändrats.
Exempelvis fanns det före 2008 ingen bortre tidsgräns i sjukförsäkringen,
vilket gör jämförelser av längre sjukskrivningstider problematisk. Även
införandet av rehabiliteringskedjans olika tidsgränser försvårar till viss del
dessa jämförelser. Detta gäller dock inte jämförelser mellan 2011 och 2013.
Figur
2 Antal sjukpenningdagar bland avslutade sjukfall för den 25:e, 50:e och 75:e
percentilen, år 2005, 2011 och 2013
Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar
Under perioden 2005-2010, när antalet sjukfall
minskade, och 2010-2013, när antalet sjukfall ökade, var det framförallt
utvecklingen hos de stora diagnosgrupperna psykisk ohälsa och sjukdomar i
muskuloskeletala systemet som svarade för såväl den största nedgången som
uppgången (figur 3). Som andel av den samlade nedgången 2005-2011 utgjorde
sjukdomar i det muskuloskeletala systemet omkring 30 procent och psykiska
sjukdomar omkring ca 20 procent. Störst andel av nedgången svarade dock övriga
diagnoser för (37 %).
Ca 46 procent av ökningen av antalet avslutade
sjukfall sedan 2010 har en psykisk diagnos. Drygt 20 procent av uppgången är
muskuloskeletala diagnoser och ca 10 procent är skador, förgiftningar mm.
Noterbart är att gruppen övriga, som totalt sett utgör omkring 30 procent av
samtliga sjukfall enbart står för knappt 10 procent av uppgången sedan 2010.
Figur
3 Olika diagnosgruppers andel av den totala förändringen av antalet avslutade
sjukfall, 2005-2011 och 20011-2013
Källa:
Försäkringskassan, egna beräkningar
Som framgår av blogginlägget
den 10 januari 2014 visar Försäkringskassans analyser att
risken för att påbörja ett sjukfall med psykisk diagnos är avsevärt större för
kvinnor än för män. Högst är risken för kvinnor i åldersgruppen 30-39 år och
för dem med barn i åldrarna 3-12 år. Man har också undersökt hur dessa risker
samvarierar på makronivå med upplevd arbetsmiljö i en rad olika yrken. Analysen
visar att många av de yrken där de anställda uppger bristande psykosocial
arbetsmiljö och som har en överrisk för att påbörja sjukfall med psykisk
diagnos finns inom offentlig sektor. Tillsammans utgör de stora grupper på
arbetsmarknaden. Att en så stor del av uppgången i avslutade sjukfall kan
hänföras till psykiska diagnoser påverkar också varaktighetens utveckling.
Psykiska diagnoser tillhör de sjukdomstillstånd som har de längsta
sjukskrivningstiderna.
För de flesta diagnosgrupper syns ingen förändring
av varaktigheten hos de korta sjukfallen (25:e percentilen, figur 4).
Undantaget är de psykiska diagnoserna, där antalet dagar ökat med knappt 10
procent. För längre sjukfall (medianen och 75:e percentilen) har antalet
sjukdagar ökat för samtliga diagnosgrupper i figuren. Störst är ökningen både i
medianen och i den 75:e percentilen hos de psykiska diagnoserna. Uppgången är
dock inte för någon diagnosgrupp lika stor som den minskning av antalet
sjukdagar som skedde under åren 2005-2011, vilket är speciellt tydligt för de
två största diagnosgrupperna, sjukdomar i det muskuloskeletala systemet och
psykiska diagnoser.
Figur
4 Antal sjukpenningdagar för olika diagnosgrupper bland avslutade sjukfall för
den 25:e, 50:e och 75:e percentilen, år 2005, 2011 och 2013
Källa:
Försäkringskassan, egna beräkningar
För att bättre förstå utvecklingen av sjuktalet
behövs dock en grundligare analys av hur det totala antalet ersatta sjukdagar
per år i avslutade sjukfall fördelas på olika fallängder och förändringarna
2005-2010 resp. 2010-2013. Utredningen undersöker om man kan få fram sådana
data.
Nya siffror om socialförsäkringen. Socialförsäkringsutredningen
2006
onsdag 4 juni 2014
FÖRTROENDET FÖR SOCIALFÖRSÄKRINGARNA
Det finns en utbredd uppfattning att förtroendet för
socialförsäkringarna och de ansvariga förvaltningarna har fallit kraftigt under
de senaste åren. Det anses innebära ett hot mot försäkringarnas legitimet. Frågan
är om denna bild är rimlig om vi studerar resultaten från olika mätningar.
Attityderna till socialförsäkringarna och
Försäkringskassan resp. A-kassan mäts löpande av forskare i Umeå, SOM-institutet
i Göteborg, Sifo och Försäkringskassan. Alla är attitydundersökningar, där de
tillfrågade får besvara olika frågor som antas mäta förtroende. Metoder, frågor
och inriktning är dock olika.
I SOM-undersökningarna
har frågan om hur man bedömer tre socialförsäkringssystem ställts åren
2004-2013. Frågan lyder ” Hur nöjd är du med hur följande offentliga
försäkringssystem fungerar?” Svarsalternativen är mycket nöjd, ganska nöjd,
varken nöjd eller missnöjd, ganska missnöjd, mycket missnöjd, samt ingen uppfattning.
Nyligen presenterade forskaren Maria Oskarson
resultaten från 2013 års SOM-undersökning. Det mest slående i resultaten är att
de allra flesta tillfrågade inte har någon tydlig uppfattning om
socialförsäkringarna. De svarar ”Ingen uppfattning” eller ”Varken nöjd eller
missnöjd”. Forskarna tror att man är osäker på hur försäkringarna egentligen är
utformade och fungerar.
Andelen som var ganska eller mycket missnöjd med
sjukförsäkringen ökade några procentenheter 2008-2012, från 24 till 27 %.
Andelen missnöjda sjönk igen 2013 till 25 %. Andelen som var ganska eller
mycket missnöjd med a-kassan ökade kraftigt 2004-2008, från 19 till 30 %. Men
denna andel har sedan minskat betydligt till 23 %.
Källa:
Välfärdsopinion, SOM-institutet
I Välfärdsstatsundersökningarna
har svenskarna sedan 1980-talets mitt tillfrågats om sin syn på
välfärdspolitiken. I en underlagsrapport till utredningen har forskaren Stefan
Svallfors redovisat hur attityderna till välfärdspolitiken förändrats över
tiden. Enligt rapporten minskade andelen tillfrågade som såg risker för
försörjningsproblem vid sjukskrivning från 1997 till 2002 och har därefter
varit stabil till 2010. Även andelen tillfrågade som upplevde risker för
arbetslöshet har minskat på liknande sätt.
De flesta tillfrågade har ett relativt gott
förstroende för socialförsäkringarna. Andelen tillfrågade har dock ökat som inte
tror att man kan upprätthålla en hygglig levnadsstandard för sjukskrivna och
arbetslösa mellan 2002 och 2010. Andelen har ökat från 23 till 35 % vad gäller
sjukskrivna, och från 22 till 26 % för arbetslösa.
Förtroendet för Försäkringskassan mäts av
SOM-institutet, Sifo och Försäkringskassan. SOM-institutets mätningar visar att
andelen som var negativa till Försäkringskassan ökade kraftigt 1999-2010, men
andelen har minskat sedan dess. Det är en låg andel som har en positiv
inställning, men den har ökat något sedan 2010.
Andelen
negativa och positiva till Försäkringskassan
Sifo mäter anseendet hos svenska myndigheter med
hjälp av den så kallade Trimskalan, som har 200 skalsteg och sträcker sig från
-65 till +135. Totalt 5 657 intervjuade har på en femgradig skala fått bedöma
myndigheterna på fem punkter 2014: övergripande värdering, personligt intryck,
förtroende, kvalitet i myndighetsutövning eller tjänster samt framgång. Sifos
mätningar visar att Försäkringskassan hör till myndigheterna med lägst
anseendeindex, bara Migrationsverket och Arbetsförmedlingen har ett lägre
förtroende. Försäkringskassans anseendeindex har förbättras något mellan 2013
och 2014.
Försäkringskassan mäter sedan början av 2000-talet
det så kallade nöjd kund-index (NKI). NKI består av tre frågor som handlar om
allmän nöjdhet, om hur väl myndigheten uppfyller den tillfrågades förväntningar
och om hur Försäkringskassan fungerar jämfört med en perfekt myndighet. Resultaten
visar att allmänhetens förtroende för Försäkringskassan sjönk under 2000-talet,
men det har ökat något under senare år.
Sammanvägd
NKI 2004 – 2013
Källa:
Försäkringskassan
Den vanliga föreställningen att förtroendet för
socialförsäkringarna och Försäkringskassan har fallit kraftigt under de senaste
åren har inget entydigt stöd i de olika attitydundersökningarna. Den
sammantagna bilden är att de flesta medborgare inte har någon tydlig
uppfattning om socialförsäkringarna, trots den intensiva debatten och kritiken
de senaste åren. Den tidigare ökningen i andelen med lågt förtroende var
måttlig och resultaten pekar på att andelen missnöjda nu minskar. Den senaste
krisen och förändringarna i socialförsäkringarna verkar inte ha medfört att
fler känner sig riskutsatta. Förtroende för Försäkringskassan har dock fallit kraftigt
under lång tid, men de senaste åren visar attitydmätningarna en svag
förbättring.
onsdag 28 maj 2014
ARBETSGIVARES SYN PÅ ARBETSFÖRMÅGA
Begreppet arbetsförmåga kan användas med många olika
innebörder. Den juridiska innebörden kan utläsas av förarbeten medan
arbetsgivares syn på arbetsförmåga är en empirisk fråga. Frågan är bara hur en
forskare ska fråga arbetsgivare om arbetsförmåga för att få svar som hjälper
till att besvara frågeställningen. Vilka specifika frågor skulle till exempel en
enkätstudie till arbetsgivare om arbetsförmåga behöva innehålla? Den frågan kan
en ny avhandling från Hälsohögskolan i Jönköping hjälpa till att besvara. Bland
annat intervjuas tolv arbetsgivare i privat och offentlig sektor om sin syn på
arbetsförmåga i samband med sjukskrivning.
Arbetsgivarna beskriver att de är med och formar
arbetsförmågan hos de anställda. För arbetsgivarna innebär arbetsförmåga att
kunna leverera ett resultat med effektivitet, kvalitet och säkerhet. Arbetsförmåga
uppfattas som ett verktyg i produktionen.
Det kan jämföras med rehabiliteringsperspektivet,
som istället fokuserar på symtomlindring och att öka individens individuella
förmågor. Produktivitet ingår inte i rehabiliteringsperspektivet. Enligt
avhandlingen kan mer fokus på produktivitet bidra till att tydliggöra vilka
behov arbetsgivare har och vilka faktiska förmågor anställda har. Det innebär
att fokus flyttas från individen i sig själv till arbetsprestationen.
Inger
Jansson (2014) On the nature of work
ability
fredag 23 maj 2014
HUR STRAM ÄR FÖRSÄKRINGSKASSANS PRÖVNING AV SJUKSKRIVNING
Den förra Socialförsäkringsutredningen, med Anna
Hedborg som särskild utredare, framhöll i sitt slutbetänkande 2006 (Mera försäkring och
mera arbete, SOU 2006:86):
Klicka för större bild
”Att studera
hur sjukskrivningar i praktiken har hanterats i Sverige blir i stor
utsträckning en studie i misslyckanden. Det största misslyckandet är resultatet
– ett sjuktal i världstoppen som följer arbetsmarknadsläget snarare än
sjukligheten och en i över trettio år stadigt stigande permanent utslagning. Vi
finner också en misslyckad styrning. Trots, eller möjligen på grund av, mycket
detaljerad lagstiftning tycks samtliga inblandade aktörer ofta nonchalera gällande
regler och påbud.”
Utredningen konstaterade i sin diskussion om
skaderegleringen att ”trots det strama
regelverket är det över huvud taget ovanligt att bli nekad ersättning eller att
få den ifrågasatt.”
Sedan dess har sjukförsäkringens regler ytterligare
stramats upp med tidsgränser, maximerad ersättningstid, försäkringsmedicinskt bedömningsstöd
för sjukskrivningstider vid olika diagnoser osv.
Frågan är om alla förändringarna har inneburit en stramare
skadereglering. I debatten om sjukförsäkringen får man intrycket att
Försäkringskassan numera ofta ifrågasätter och överprövar den sjukskrivning som
läkarna rekommenderar i sjukintygen. Formellt sett är det Försäkringskassan som
beslutar om rätten till sjukpenning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av
sjukdom. Läkarintyget är ett centralt underlag för Försäkringskassans beslut
men kassan använder också andra underlag, som exempelvis uppgifter från den
enskilde i ansökan om sjukpenning.
Försäkringskassans har i sina uppföljningsrapporter
visat att det bara är några enstaka procent som får avslag på sin ansökan om
sjukpenning. En uppgång i andelen avslag inträffade åren efter det att de nya
reglerna i sjukförsäkringen infördes 2008, men sedan 2010 minskar andelen och
låg 2013 på ungefär samma nivå som före reformerna.
Det är också mycket ovanligt att en sjukpenning som
beviljats dras in av Försäkringskassan. Efter reformerna 2008 ökade andelen
personer med sjukpenning som fick ersättningen indragen från ca 0,8 % till som
mest 3 %, men därefter har indragningarna fallit till nästan samma nivå som
före reformerna. Uppgången kan delvis bero på en omläggning av statistiken.
Avslag
och indragningar av sjukpenning januari 2008 – mars/april 2013
Källa:
Försäkringskassan
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har
undersökt om läkarnas bedömning av arbetsförmågans nedsättning,
sjukskrivningstider m.m. för sjukfall som beviljats sjukpenning överensstämmer
med den bedömning som Försäkringskassan gör.
I de flesta ärenden gör Försäkringskassan (och den
sjukskrivna) samma bedömning av arbetsförmågans nedsättning som läkaren. Omkring
98 respektive 99 procent av alla kvinnor och män som beviljas sjukpenning får
den omfattning som sjukskrivningsgraden i läkarintyget medger.
Andel (procent) av
påbörjade sjukfall år 2009–2012 där Försäkringskassan gör samma bedömning av arbetsförmågans nedsättning
som läkaren
|
2009
|
2010
|
2011
|
2012
|
Kvinnor
|
98,2
|
98,2
|
98,2
|
98,2
|
Män
|
98,8
|
98,8
|
98,7
|
98,8
|
Samtliga
|
98,4
|
98,4
|
98,4
|
98,4
|
Källa:
ISF rapport 2014:5
Siffrorna över avslag,
indragningar och hur ofta Försäkringskassans gör samma bedömning som läkaren pekar på att
kassan inte oftare i dag ifrågasätter eller överprövar den sjukskrivning som läkarna rekommenderar. Det fortsatt relativt låga sjuktalet, trots uppgången sedan
2010, kan således främst bero på ändrade normer och förväntningar, som har
följt av bl.a. regeländringarna och bedömningsstödet.
Det försäkringsmedicinska beslutsstödet började
införas våren 2008. Syftet var att uppnå en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och
rättssäker sjukskrivningsprocess. Det infördes successivt bl.a. specifika
rekommendationer om sjukskrivningstider för olika diagnoser. Uppföljningar fram
till 2010 visade att både längd och spridning i sjukskrivningstid minskade
efter införandet. De största förändringarna har skett i de grupper av diagnoser
som står för störst andel av sjukskrivningarna, psykiska sjukdomar och rörelseorganens
sjukdomar. Spridningen i sjukskrivningstider mellan länen har dessutom minskat.
Enligt Försäkringskassan stöder resultaten tolkningen att det
försäkringsmedicinska beslutsstödet har haft en inverkan på
sjukskrivningsmönstret i avsedd riktning.
En viktig fråga är givetvis om effekterna av det
försäkringsmedicinska beslutsstödet har försvagats sedan 2010 när sjuktalet
började öka. Försäkringskassans interna uppföljningar indikerar att både
sjukskrivningslängd och spridning i sjukskrivningstider har ökat 2009-2012. Någon
ingående studie har dock inte gjorts sedan sjuktalet började öka.
Försäkringskassan:
Försäkringsmedicinska beslutsstödet. Socialförsäkringsrapport 2011:7
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)