FINANSPOLITISKA RÅDET: SJUKTALENS UTVECKLING - ETT HOT MOT ANDRA OFFENTLIGA ÅTAGANDEN?

Finanspolitiska rådet ägnar ett betydande utrymme i sin senaste rapport åt sjukförsäkringen, och uppgången i sjuktalet (kapitel 2). Rådet konstaterar, som många tidigare, att variationerna i sjuktalet är anmärkningsvärt stora, särskilt den senaste ”vågen” 1996-2010. På endast sex år, mellan 1996 och 2002, mer än fördubblades sjukfrånvaron. Nedgången i sjuktalen därefter var lika dramatisk. Fram till 2010 sjönk sjukfrånvaron med ca 60 procent från toppnivån 2002. Utvecklingen är desto mer anmärkningsvärd då arbetskraften ökat relativt kraftigt sedan 2000. Sedan 2011 har dock antalet personer med sjukpenning ökat.

Diagram 2.1 Sjukpenning, sjuklön och arbetskraften

 Klicka för större bild

Anm: Tidsserien omfattar både sjukpenning, som utbetalas av Försäkringskassan, och sjuklön, som arbetsgivaren står för. Arbetskraften avser länkade årsvärden för åldersgruppen 16–64 år. Det genomsnittliga antalet helårsekvivalenter med sjukpenning och sjuklön under perioden 1970–2013 uppgår till ca 205 000 helårsekvivalenter. Variationen kring medelvärdet (standardavvikelsen) uppgår till ca 39 000 helårsekvivalenter. Grått fält markerar prognosåren

Rådets bedömning är att, mot bakgrund av att sjuktalen i dag ligger på en historiskt sett låg nivå samt att både arbetskraften och sysselsättningen ligger på historiskt höga nivåer, risken är hög för att sjuktalen fortsätter att stiga. Om t.ex. sjuktalen skulle återgå till den genomsnittliga nivån för perioden 1990–2012 skulle det grovt räknat innebära ökade utgifter med drygt 7 mdkr per år. Om sjuktalen skulle stiga mot nivåerna från början av 2000-talet blir beloppen betydligt större. Eftersom utrymmet under utgiftstaket är litet, kan en oförutsedd ökning av sjukfrånvaron komma att kraftigt begränsa utrymmet för andra utgifter på statsbudgeten. Även utrymmet för stabiliseringspolitiska åtgärder begränsas, liksom möjligheterna att nå överskottsmålet. Regeringens möjligheter att bedriva ekonomisk politik försämras om sjukfrånvaron fortsätter att stiga snabbt.

En fundamental svårighet som regeringen enligt rådet måste hantera är att det inte finns någon användbar generell teori för vad det är som påverkar sjuktalen. Vi vet inte heller varför sjuktalen varierat så kraftigt i Sverige sedan 1970. Regeringens prognoser för sjuktalen är därför med nödvändighet osäkra.

Rådet har tagit del av Försäkringskassans prognosmetoder och gör bedömningen att det går att förbättra dessa avsevärt, även med nuvarande kunskapsläge vad gäller vad som styr sjukskrivningsbeteendet. Rådet menar att regeringen nu bör ge Försäkringskassan i uppdrag att prioritera arbetet med att utveckla bättre prognosmetoder för sjukpenninganslaget.

Finanspolitiska rådets rapport 2014