KORTTIDSSJUKFRÅNVARON HOS ANSTÄLLDA HAR ÖKAT SEDAN 2010

Sjukfallen har sedan 2010 uppvisat en differentierad utveckling för olika grupper av sjukskrivna. För anställda har nyinflödet ökat markant medan varaktigheten ökat mer begränsat. För arbetslösa råder motsatt förhållande med ett stabilt nyinflöde, men en påtagligt ökad varaktighet. Den totala effekten blir således en ökning rörande både inflöde och varaktighet.

Försäkringskassan har på regeringens uppdrag för första gången analyserat den korta sjukfrånvaron, d v s frånvaro som är kortare än 14 dagar och som finansieras av arbetsgivare med sjuklön. Analysen har tagit fasta på hur sjukfrånvaron under sjuklöneperioden förändrats över tid och hur den förhåller sig till längre sjukfrånvaro med sjukpenning.

• 2002-2010 låg sjukfrånvaron på en stabil nivå, drygt ett sjuklönefall per anställd och år.
• Från 2010 har antalet sjukfall med sjuklön ökat. Ökningen är i linje med ökningen av antalet anställda sjukskrivna med sjukpenning som noterats under de tre senaste åren.
• Inflödet till sjukpenning motsvaras helt av ökningen av sjukfrånvaron under sjuklöneperioden.
• Under 2013 var sannolikheten att övergå från sjuklön till sjukpenning knappt sju procent. De flesta sjukfallen är nu som då mycket korta, närmare hälften överstiger inte två dagar.
• Resultaten talar för en generell tendens till ökad korttidsjukfrånvaro bland anställda. Sannolikheten till att detta yttrar sig i sjukpenningfall ersatta av Försäkringskassan har däremot inte ökat.

Försäkringskassan (2014) Nya siffror om inflödet till sjukpenning

Delredovisning av regeringsuppdrag om sjukfrånvarons nivå –

sjukfrånvaron under sjuklöneperioden