Den sökande kan dock riskera att fastna i deltidsarbete. Deltidsarbete kan uppfattas som en signal
om lägre produktivitet och försämra chanserna till anställning på heltid. Sökteorin
pekar på att deltidsarbete i kombination med arbetslöshetsersättning kan göra
deltidsarbete mer attraktivt i förhållande till heltidsarbete, eftersom
inkomstbortfallet begränsas samtidigt som den lediga tiden ökar. Dessutom finns
det risk för inlåsningseffekter eftersom deltidsarbetet i sig innebär att den
sökande har mindre tid att lägga på att söka ett heltidsarbete. Det kan också
påverka utbudet av deltids- resp. heltidsarbeten på
arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kan nedprioritera deltidsarbetslösa eftersom
deras problem delvis är lösta. Deltidsarbetslöshet anses också relativt svår
att kontrollera. Det finns en risk att arbetslöshetsersättningen utnyttjas för utfyllnad utan att det
finns planer på heltid. Det har länge funnits en oro att partiella ersättningar
bidrar till att deltidsarbete permanentas och skapar en kvinnofälla.
Ersättningar vid deltidsarbetslöshet är således en
avvägningsfråga. Å ena sidan kan deltidsersättning minska arbetslösheten, å
andra sidan kan ersättningen göra deltidsarbete mer attraktivt. En intressant
genomgång av hur partiella ersättningar kan påverka arbetsutbud och
sysselsättning finns i rapporten ”Välfärd
på deltid”. Rapporten innehåller också en undersökning av utflödet från
deltidsarbetslöshet till olika kategorier åren 2002-2004. Resultaten pekar
bl.a. på att chansen till övergången från deltidarbetslöshet till
heltidssysselsättningen är betydligt lägre för kvinnor. Det fanns också tydligt
stöd för att tillgången till deltidsersättning vid arbetslöshet minskar chansen
att lämna deltidsarbete. Forskarna anser sig se indikationer på att
deltidsarbetslösa och arbetsgivare överutnyttjar ersättningssystemen, särskilt
inom vissa sektorer av arbetsmarknaden.
I en ny studie har forskarna Anna Godøy och Knut
Røed använt det norska registret över arbetslösa för att underöka effekterna
av deltidsersättning till arbetslösa som arbetat heltid före arbetslösheten. I
sin kunskapsöversikt noterar de att forskningen på området pekar på olika
effekter av deltidsarbete jämsides med arbetslöshetsersättning. Vissa studier
finner inga signifikanta effekter av deltidsersättningar på utflödet till
vanligt arbete, andra pekar på ett minskat utflöde till heltidsarbete.
Godøy och Røed undersöker utflödet från arbetslöshet
och finner att större delen av utflödet går till andra sociala trygghetssystem.
Ca 45 procent av de sökande som lämnar arbetslösheten gör det för arbete. I
majoriteten av fallen där sökande lämnar arbetslösheten för arbete har den
sökande arbetat deltid för den arbetsgivare som sedan anställer honom eller
henne på heltid. Det tyder på att arbetsgivare använder sig av
deltidsanställningar som ett sätt att pröva sökande innan de erbjuds en tjänst
av större omfattning.
Forskarnas rika databas ger dem också möjlighet att
bedöma kvaliteten på dessa arbeten genom att undersöka variabler som
ingångslön, jobbstabilitet, karriärmöjligheter och medellön tre år efter att
den sökande lämnat arbetslösheten.
Studien visar att deltidsarbete jämsides med arbetslöshetsersättning har
en positiv effekt på den sökandes chans att lämna arbetslösheten och att
deltidsarbetet i sig minskar utflödet från arbetslöshet till andra
trygghetssystem. Det är framförallt under de första två månaderna som dessa
effekter är som tydligast. Utflödet till dåliga jobb ökar under tiden i
arbetslöshet medan utflödet till bra jobb minskar. Godøy och Røeds slutsats är
därför att arbetslöshetsförsäkringen bör omfatta deltidsarbetslösa.
I svensk arbetslöshetsförsäkring omfattas
deltidsarbetslösa av försäkringsskyddet sedan mitten av 40-talet, men det har –
i stort sett – hela tiden funnits olika begränsningsregler för deltidsarbete
jämsides med arbetslöshetsersättning. Sedan 2008 innebär begränsningsregeln att
sökande som deltidsarbetar under arbetslösheten endast har rätt till
arbetslöshetsersättning i 75 ersättningsdagar. När dessa dagar är slut måste
den sökande välja mellan att klara sig på deltidsarbetet och på att avsluta
arbetet och vara arbetslös på heltid. Ersättning för deltidsarbetslöshet finns
i de flesta OECD-länder men utformingen varierar kraftigt.
Riksrevisionen har i en ny rapport undersökt
sysselsättningseffekterna av den förändrade deltidsbegränsningen 2008.
Revisionens slutsats är att det är svårt att säga något om nettoeffekten av
reformen. Övergången till heltid har ökat bland deltidsarbetslösa, och reformen
har därför medfört utgiftsminskningar för
arbetslöshetsförsäkringen. Samtidigt visar granskningen att även övergången
till heltidsarbetslöshet har ökat bland deltidsarbetslösa och att den
utgiftsminskning reformen förväntades medföra endast delvis har
realiserats. Riksrevisionens analys
visar dessutom att de som arbetar korta deltider, dvs. mindre än 20 timmar i
veckan, fått tydligast negativa konsekvenser. Dels blir omställningstiden för
gruppen kortare då de 75 dagarna de kan få ersättning nås snabbare än för dem
som arbetar i större omfattning. Dels visar analysen att sökande som arbetar
korta deltider i större utsträckning kvarstår hos Arbetsförmedlingen jämfört
med dem som arbetar lång deltid.
Riksrevisionens granskning understryker därför de
motstridiga effekter som forskningen på området hittills visat.
Parlamentariska socialförsäkringsutredningen har beställt en
underlagspromemoria med en sammanställning av de lärdomar som går att dra av såväl
teorietisk som empirisk forskning och annan relevant litteratur vad gäller en
begränsning av arbetslöshetsersättning till personer som är deltidsarbetslösa. Den beräknas vara klar i maj 2014.
Riksrevisionen (2014): Effekter av
förändrade regler för deltidsarbetslösa