För lite sedan publicerade SBU, Statens beredning för
medicinsk utvärdering, en kunskapsöversikt om samband mellan arbete och
depression och utmattning. Det som undersökts är hur kunskapsläget ser ut
avseende vilken betydelse olika faktorer i arbetsmiljön för uppkomst och
vidmakthållande av depressionssymtom respektive symtom på utmattningsdepression. Depressionssymtom eller symtom på
utmattningsdepression som konstaterats med hjälp av diagnostisk undersökning,
en etablerad skattningsskala eller sjukskrivning för något av dessa tillstånd
undersöktes. Även användning av antidepressiva läkemedel inkluderades. Endast
studier med viss design (kohortstudier, fall-kontrollstudier samt randomiserade
kontrollerade studier) ingick. De flesta studier var inriktade på betydelsen av
organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön.
Resultatet visade att det finns vetenskapligt underlag för
att följande gäller på gruppnivå; personer som upplever en arbetssituation med
små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer
depressionssymtom, personer som upplever bristande medmänskligt stöd, personer
som upplever att de har pressade arbeten eller en arbetssituation där
belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen liksom de som
upplever osäkerhet i anställningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom.
De som upplever mobbning eller konflikter utvecklar mer depressionssymtom.
Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det
egna arbetet och att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på
depression och utmattningssyndrom. Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor
utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på
utmattningsdepression.
I kunskapsöversikten dras slutsatsen att framtidens
forskning framför allt bör inriktas mot interventionsstudier, dvs. studier som
följer långtidseffekter på denna typ av ohälsa efter vetenskapligt underbyggda
arbetsmiljöinsatser.
