KAN EKONOMISKA STIMULANSER HJÄLPA FÖRTIDSPENSIONÄRER TILLBAKA TILL ARBETSLIVET

Många länder plågas av att en växande andel av arbetskraften förtidspensioneras (aka sjukersättning/aktivitetsersättning), vilket försvagar välfärdens finansiering både genom bortfallet av arbete och ökade utgifter för ersättningar. Vad värre är, andelen ökar särskilt kraftigt bland yngre personer. I en av utredningens underlagsrapport analyseras ökning av antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersättning och det konstateras att ökningen med stor sannolikhet kan relateras till inträdeshinder på arbetsmarknaden och en benägenhet att medikalisera i grunden sociala problem.

På flera håll har regeringar försökt vända trenden genom att införa olika typer av stimulanser till förtidspensionerade som återgår i arbete. I Sverige har man haft sådana regler under årtionden, men år 2009 infördes generösare regler med s.k. steglös avräkning i sjukersättningen. De innebär förenklat att en person med sjukersättning kan återgå i arbete och de intjänade förvärvsinkomsterna under ett visst fribelopp, som beror av grad av sjukersättning, påverkar inte ersättningen. Ungefär 10 000 förtidspensionerade hade 2012 återgått i arbete med steglös avräkning.

Dessa stimulansreformer bygger i stort sett på antaganden om hur ekonomiska incitament påverkar människor och det har saknats kvalificerade empiriska utvärderingar. Nu har Magne Mogstad och kollegor undersökt hur en regeländring i Norge påverkat återgången i arbete. År 2005 infördes ett program som förenklat innebär att förtidspensionerade får behålla 6 kronor av varje intjänad tia upp till en viss gräns om de börjar arbeta. Regeln gäller dock bara personer som beviljats sjukersättning före 2004. Därmed uppstod en experimentliknande situation där effekterna kan undersökas.

Forskarna visar att många förtidspensionärer har en avsevärd arbetsförmåga som kan tillvaratas med ekonomiska stimulanser. Tre år efter reformen har andelen förtidspensionärer 18-49 år med arbete ökat med 8,5 procent mot 3,3 procent i kontrollgruppen. Reformen ökar avsevärt de disponibla inkomsterna bland dessa förtidspensionärer. Effekterna är dock heterogena, personer över 50 år påverkas inte av regeländringen, och effekten är störst för män med högre utbildning. Forskarna drar slutsatsen att förtidspensionärers välfärd kan ökas och statens utgifter minska med riktade stimulansprogram. Kanske borde sådana insatser främst riktas till yngre med förtidspension.

Man måste dock tänka på att dessa generösa stimulanser kan öka inflödet till förtidspension, vilket kan motverka den gynnsamma effekten.

Andreas Ravndal Kostøl, Magne Mogstad, NBER: How Financial Incentives Induce Disability Insurance Recipients to Return to Work

Jonas Olofsson, John Östh: Förtidspensionering av unga - En fråga om utsortering efter utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund?