En stor del av uppgången i sjukpenningtalet, menar kassans analytiker, består av en omflyttning av sjukfrånvaron från sjukersättning till sjukpenning. Ohälsotalet, som är det mått som bäst fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen, minskar emellertid. Ohälsotalet har sjunkit på grund av att nedgången i sjuk- och aktivitetsersättningsdelen är större än uppgången i sjukpenningdelen. Sammanfattningsvis minskar alltså den sammanlagda sjukfrånvaron (uttryckt i ohälsotalet).
Rapporten framhåller också att uppgången inte är lika stor om man tar hänsyn till den engångseffekt på sjukpenningtalet som det faktum att 17 000 pågående sjukfall samtidigt nådde maxtiden vid årsskiftet 2009/10 hade. Vändningen i slutet av 1990-talet utmärktes av en uppgång i varaktigheten kombinerat med ett kraftigt ökat inflöde runt 1997-98. Dessa skillnader, särskilt att förändringen i inflödet inte är lika dramatisk nu som då, talar emot en upprepning av de höga nivåer i sjukpenningtalet som observerades vid inledningen av 2000-talet. Det nuvarande regelverket, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än den i slutet av 1990-talet.
Försäkringskassan:Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling. Delredovisning 3 avregeringsuppdrag år 2013.
