fredag 10 januari 2014

SJUKFRÅNVARO I PSYKISKA DIAGNOSER

Psykiska diagnoser svarar för en stor och växande andel av sjukfrånvaron både i Sverige och inom EU. Andelen sjukfall med psykiska diagnoser har ökat sedan 2005, och dessa sjukfall fortsatte att öka även under 2013. En stor del av ökningen i nya sjukfall under senare år har varit just sjukfall med psykiska diagnoser. Sedan 2011 har psykisk sjukdom varit den bland kvinnor vanligaste diagnosen inom sjukförsäkringen.

I en ny rapport från Försäkringskassan visas att risken att påbörja sjukfall med psykisk diagnos är högre för kvinnor än för män. För samtliga sjukfall oavsett diagnos har kvinnor 24 procents högre risk än män att påbörja ett sjukfall. Risken för att påbörja sjukfall med psykisk diagnos är ännu något högre för kvinnor jämfört med män, 28 procent. För både kvinnor och män är risken att påbörja sjukfall med psykisk diagnos som högst i åldern 30-39 år och något högre för dem med barn i åldern 3-12 år i familjen. Yrken med nära kontakt med brukare av olika typer av välfärdstjänster eller andra personliga tjänster (så kallade kontaktyrken) innebär hög risk att påbörja sjukfall med psykisk diagnos, både för kvinnor och män. Risken att påbörja sjukfall med psykisk diagnos var under 2012 störst inom i stort sett samma yrken som för 20 år sedan. Studien omfattar påbörjade sjukfall som varat längre än 14 dagar med psykiska diagnoser 2005-2012.
Trots årtionden av diskussioner av orsakerna till variationerna i sjukfrånvaron är detta första gången risken för att påbörja sjukfall analyseras för hela Sveriges befolkning i arbetsför ålder, baserat på registeruppgifter om enskilda individer. Studien har en longitudinell design. De olika faktorer som kan samvariera med sjukfrånvaron, exempelvis bostadsort, sysselsättningsstatus, pensionsgrundande inkomst, utbildningsnivå, sektor (privat, offentlig etc.), yrke, tidigare sjukfall längre än fjorton dagar osv., har mätts innan sjukfallet påbörjades. Risken för att påbörja ett sjukfall har analyserats med logistisk regression. Datamaterialet och de statistiska metoderna innebär att man bättre kan bedöma hur olika faktorer samvarierar med risken för att påbörja sjukfall med psykiska diagnoser, allt annat lika.

Man har också undersökt hur dessa risker samvarierar på makronivå med upplevd arbetsmiljö i en rad olika yrken. Analysen visar att många av de yrken där de anställda uppger bristande psykosocial arbetsmiljö och som har en överrisk för att påbörja sjukfall med psykisk diagnos finns inom offentlig sektor. Tillsammans utgör de stora grupper på arbetsmarknaden.
Ett viktigt resultat är också att återgången i arbete är hälften så stor för personer med psykiska diagnoser jämfört med genomsnittet för alla sjukdomar. Sjukfall med psykiska diagnoser leder i högre grad till sjuk- eller aktivitetsersättning än för många andra sjukdomar.

Rapporten ger ett värdefullt bidrag till både diskussionen om varför sjuktalet stiger och till frågan vilka statistiska samband det kan finnas mellan sociala förhållanden, brister i arbetsmiljön osv. och sjukfrånvaro. I vilken grad statistiska samband också är orsakssamband har emellertid visat sig svårt att klarlägga. Samvariationen kan delvis bero på selektion till olika arbeten och yrken, vilket också påpekas i rapporten. Det kan finnas en selektion av individer med sämre hälsa och arbetsförmåga in i yrken och verksamheter med lägre psykosociala och fysiska krav. Skillnaderna i upplevda besvär och sjukfrånvaro i olika yrken och branscher kan således delvis bero på denna selektion.

Ett annat genuint problem att säkerställa orsaksamband mellan arbetsmiljö och sjukfrånvaro är mätningen av brister i arbetsmiljön. Hittills har man främst använt självrapporterade upplevelser av arbetsmiljön eller yrkeskod som en indikator på belastning i arbetet. Det finns en rad invändningar mot dessa mått som kan störas av subjektivitet eller att belastningen kan variera stort inom ett och samma yrke och över tiden.
Det är rimligt att anta att god arbetsmiljö bidrar till friskare medarbetare och en produktiv organisation. Statistiska samband mellan psykosociala arbetsmiljöfaktorer och produktionsbortfall via de anställdas hälsa har också påvisats i forskning. Kunskaperna om hur psykosociala arbetsmiljöfaktorer och medarbetarnas hälsa påverkar organisationers produktion begränsas alltjämt av att antalet studier är få och av bristfällig kvalitet. Det flesta studier är tvärsnittsunderökningar ofta med låga svarsfrekvenser.  Det framgår av den systematiska litteraturgenomgång som IFAU publicerade 2012.

Forskarna fann begränsad evidens för att psykosociala arbetsmiljöfaktorer och medarbetarnas hälsa har ett samband med produktionsbortfall. Evidensen var starkast i fråga om arbetets krav och smärta i rörelseorganen. Även om det fanns viss evidens för de psykosociala arbetsmiljöfaktorernas och medarbetarnas hälsas betydelse för självskattad prestation fann man inga samband mellan specifika arbetsmiljöfaktorer eller hälsoproblem.
En egendomlighet som noteras i Försäkringskassans rapport är att andelen sjukfall med psykiska diagnoser ökar samtidigt som andelen arbetstagare som upplever psykosocial belastning i arbetet minskar. Den senaste undersökningen från SCB och Arbetsmiljöverket 2012 visar att fysisk belastning, stress eller psykiska påfrestningar i arbetet har minskat ända sedan 2003, då andelen med besvär bland hela den sysselsatta befolkningen låg på cirka 29 procent: för kvinnor 32 procent och för män 26 procent. Den relativa minskningen mellan 2003 och 2012 är ungefär lika stor för kroppsliga besvär som för psykiska påfrestningar med koppling till jobbet. Likaså har andelen minskat ungefär lika mycket för kvinnor respektive män.

Sambanden mellan psykosocial belastning i arbetet och ohälsa diskuteras också vad gäller arbetsskadeförsäkringen. Ett högre tempo och högre krav, i kombination med en liten möjlighet för den enskilda arbetstagaren att påverka sin situation och ökande kontroll från arbetsgivarnas sida, kan leda till stress och ohälsa, vilket oftare drabbar kvinnor särskilt inom välfärdssektorn. Trots att forskningen har visat statistiska samband mellan dålig psykosocial arbetsmiljö och ohälsa är det svårt att få psykisk ohälsa erkänd som arbetsskada. Den vetenskapliga evidens som läggs till grund för beslut i arbetsskadeförsäkringen bygger till stor del på forskning inom yrken som företrädesvis innehas av män.
Även om det nu presenteras nya kvalificerade studier om sjukfrånvaron, och flera andra genomförs på uppdrag av bl.a. regeringen, är det uppenbarligen fortsatt stora kunskapsbrister inom detta område, särskilt i fråga i vilken utsträckning psykosociala arbetsmiljöproblem orsakar ohälsa.

Arbetsorsakade besvär 2012, Arbetsmiljöverket, Rapport 2012:5