HUR UTVECKLAS ARBETSMILJÖN?

Det finns inga invändningsfria metoder att mäta om arbetsmiljön förbättras eller försämras. Enkäter till anställda om hur man upplever olika arbetsmiljöfaktorer speglar både faktiska förhållanden på arbetsplatserna och hur förväntningarna på arbetet ändras över tiden. Statistiken över anmälda arbetsskador eller beviljade ersättningar för arbetsskador påverkas av anmälningsbenägenhet, reglernas utformning m.m.

Många har föreställningen att arbetsmiljön har försämrats de senaste årtiondena. Det anges ofta som en delförklaring till de ökade sjukskrivningstalen, framförallt den oroande ökningen av sjukskrivningar med psykiska eller stressrelaterade diagnoser. Den försämrade arbetsmiljön ställs också i relation till nedgången i antalet anmälda arbetsskador resp. beviljade ersättningar och anses visa att arbetsskadeförsäkringens funktion har urholkats.

Men hur har egentigen arbetsmiljön utvecklat på ett mer övergripande plan? De centrala arbetsmiljöindikatorerna för perioden 2001-2011 pekar på en generell och långsiktig förbättring av arbetsmiljön. I statistiken finns dock flera indikatorer som åtminstone för vissa grupper tyder på försämringar under senare år.

Antalet anmälda arbetsskador uppvisar en trendmässig minskning under åren 2001–2009 (figur 1). Utvecklingen gäller för såväl arbetsolyckor som arbetssjukdomar och för både kvinnor och män. Under de tre senaste åren har dock utvecklingen vänt svagt uppåt men antalet anmälda arbetsskador fortfarande är betydligt lägre än i början av 2000-talet.

Samma utveckling syns för antalet personer som fått ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Nedgången beror i relativt liten utsträckning på en förändring av beviljandegraden.  Andelen beviljade arbetsskadelivräntor har under de senaste åren legat på mellan 25–30 procent av ansökningarna. En viss nedåtgående trend går att se under åren 2009–2012 men förändringen är för liten för att i någon större utsträckning förklara den samlade nedgången i antalet nybeviljade arbetsskadelivräntor. Istället bedöms det vara den minskade ansökningsbenägenheten som är den huvudsakliga förklaringen till antalet nybeviljade arbetsskadelivräntor minskat. Den minskade ansökningsbenägenheten har naturligtvis en koppling till att antalet anmälda arbetsskador minskat generellt. Framförallt är det ansökningarna om ersättning vid arbetssjukdom som minskat. Det hänger i sin tur samman med att nybeviljandet av sjukersättning minskat kraftigt. Då prövning av livränta ofta sker i samband med att rätten till sjukersättning prövas, leder en minskning av antalet beviljade sjukersättningsärenden även till en minskning av antalet ansökningar om arbetsskadelivränta.

Ytterligare en indikator på arbetsskadornas utveckling är AFA:s statistik över arbetsskador. AFA:s kollektivavtalade försäkringar ger ersättning från första sjukdagen. Ersättningarna avser inkomstförluster, sveda och värk samt lyte och men. Även antalet ersatta arbetsskador från AFA visar på en viss nedgång under 2000-talets första år men planar sedan ut. I likhet med övriga indikatorer har det skett en ökning av antalet beviljade arbetssakadeersättningar hos AFA under de senaste åren. Ökningen är, i relation till övriga indikatorer, förhållandevis kraftig. Detta bedöms delvis förklaras av att försäkringen blivit mer generös och att ansökningsförfarandet underlättats genom införandet av ett webbformulär.

Figur 1 Arbetsskador och självupplevd ohälsas utveckling 2011-2011

Det finns flera olika arbetsmiljöstatistiska undersökningar som genomförs regelbundet i form av enkäter till arbetstagare. SCB:s undersökning av levnadsnivå, ULF, genomförs vartannat år sedan flera decennier. SCB genomför också en Arbetsmiljöundersökning på uppdrag av Arbetsmiljöverket vartannat år sedan 1989. Undersökningen om arbetsorsakade besvär visar att omkring var femte sysselsatt har haft någon form av besvär som de kan hänföra till sitt arbete. De arbetsorsakade besvären är vanligare bland kvinnor än bland män men för både kvinnor och män har andelen som uppger att de haft besvär minskat under 2000-talet. Det flesta besvär leder emellertid inte till sjukfrånvaro. Omkring 5 procent av de sysselsatta uppgav 2012 att de haft arbetsorsakade besvär som lett till sjukfrånvaro, vilket är omkring hälften så många som hade arbetsorsakad sjufrånvaro i slutet av 1990-talet.

För kvinnor är stress eller psykisk påfrestning den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär. Omkring var tionde kvinna anger dessa orsaker som grund för sina besvär. Andelen var som högst 2003 och har därefter minskat. Sett över den senaste tioårsperioden är det en mindre andel som idag uppger stress och psykiska besvär än tidigare. En likande utveckling syns även för andra arbetsorsakade besvär som påfrestande arbetsställningar, smärta i axel, rygg och nacke. Den allmänna bilden är för såväl kvinnor som män att de arbetsorsakade besvären ökade under 1990-talet och en bit in på 200-talet. Sedan 2003 har emellertid utvecklingen vänt och de arbetsrelaterade besvären av såväl fysiska som psykiska orsaker har minskat.

Figur 2 Utveckling av andelen med besvär av psykisk eller fysisk belastning 1998-2012

 

Stress och psykisk påfrestning                     

 

 

 Fysisk påfrestning

Källa: Arbetsmiljöverket, arbetsorsakade besvär.

En samlad bedömning över arbetsmiljöns utveckling är därför att det under 2000-talet skett en betydande förbättring i flertalet av de centrala indikatorer som kan användas för att mäta arbetsmiljöns utveckling. Utvecklingen kan antas bero på flera faktorer som strukturförändringar i arbetsmarknaden, teknologisk utveckling, aktivt arbetsmiljöarbete, regelreformer m.m.

Förbättringar i arbetsmiljön tar tid att verka. Utvecklingen i dag speglar troligen förbättringar i arbetsmiljön som inträffade för årtionden sedan. Därför är det svårt att uttala sig om den aktuella utvecklingen. Det finns också branscher, sektorer och delgrupper där arbetsmiljön försämrats i vissa avseende.

Arbetsorsakade besvär 2012. Arbetsmiljöstatistik Rapport 2012:5