I rapporten görs en omfattande genomgång av läget på den svenska arbetsmarknaden. I korta drag konstaterar forskarna att arbetslösheten är mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper. Hårdast drabbade av arbetslöshet är personer som saknar gymnasieexamen, ungdomar och utrikes födda. Ungdomar och utrikes födda har dessutom en svagare ställning på arbetsmarknaden än i flertalet jämförbara europeiska länder. Ofta är det kommunerna som står för försörjning och aktivering av dessa grupper. Denna utveckling bekräftas bl.a. av de nedan länkade underlagsrapporterna till utredningen från i fjol (se nedan).
Kommissionen
rekommenderar att politiken bör inriktas mot att stärka utsatta grupper snarare
än att försöka anpassa arbetsmarknaden efter dem och föreslår en rad
policyförslag. Det handlar om generella utbilningssatsningar för
att fler ska kunna läsa in gymnasieexamen, om att tydligare fokusera
arbetsmarknadspolitiken på att subventionera övergång från arbetslöshet till
arbete och en mer aktiv arbetsmarknadspolitik med riktade anställningsstöd,
förstärkta förmedlingsinsatser och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning med tydligt
fokus på arbetsgivarkontakter för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden.
”För att minska undanträngningseffekterna
är det viktigt att de subventionerade anställningarna riktas till personer med
svag ställning på arbetsmarknaden”, skriver forskarna.
Ett
annat område där den svenska arbetsmarknaden skiljer i jämförelse med andra
länder (och som vi tidigare skrivit om på bloggen) är regleringen av
tidsbegränsade anställningar. Sverige har internationellt sett strikta regler
vad gäller fast anställda, men jämförelsevis flexibla regler för tidsbegränsade
anställningar. Kombinationen har bidragit till att andelen anställda med
tidsbegränsade jobb (med hög risk för arbetslöshet) är högre i Sverige än i de
flesta andra jämförbara länder. Kommissionen förslår därför differentierade
arbetsgivaravgifter för att stimulera fasta anställningar.
Avslutningsvis
diskuterar kommissionen arbetslöshetsförsäkringen. De konstaterar att det låga
taket i försäkringen och det stora antalet som står utanför försäkringen gör
att många inte har ett ordentligt försäkringsskydd vid arbetslöshet, vilket medfört att många arbetslösa hänvisas till försörjningsstöd. Liksom Långtidsutredningen
sätter de i detta sammanhang fingret på problematiken med att
försörjningsstödet är inkomstprövat på hushållsnivå och därigenom försvårar
övergången till arbete. För att komma till rätta med problemen vill
kommissionen höja och indexera taket i arbetslöshetsförsäkringen samt förändra
arbetsvillkoret så att färre arbetslösa görs beroende av kommunalt
försörjningsstöd.
