I Försäkringskassans analys av utvecklingen av
sjukfrånvaron konstateras att inflödet och varaktigheten i sjukförsäkringen
ökar sedan 2010. Skillnaden mellan olika grupper är dock betydande. För personer
som har arbete ökar inflödet i sjukförsäkringen medan för arbetslösa har varaktigheten
ökat. Sammantaget innebär det en ökning av både inflöde och varaktighet i
sjukförsäkringen.
Utredningens beräkningar visar att under perioden
2005-2011 minskade antalet avslutade sjukfall i princip i alla fallängder.
Störst var förändringen bland de korta sjukfallen (<30 dagar) och de långa
(>1 år). När utvecklingen vände 2010 ökade antalet avslutade sjukfall i
samtliga fallängder men ökning var störst bland sjukfall 30-59 dagar och sjukfall
längre än 1 år, där ökningen kom först 2011. Långa sjukfall (>1 år) och
sjukfall 30-59 dagar har ökat som andel av samtliga avslutade sjukfall sedan
2010/2011. Andelen korta sjukfall (<30 dagar) har minskat medan övriga
fallängder legat relativt stabilt.
Figur
1 Antal avslutade sjukfall per 100 försäkrade fördelat efter fallängder,
2005-2013
Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar
Utredningens beräkningar av genomsnittliga sjukdagar
bland avslutade sjukfall för den 25:e, 50:e och 75:e percentilen pekar på att de
stora förändringarna i sjukskrivningstider sedan 2011 finns bland de längre
sjukfallen (figur 2). För de långa sjukfallen, illustrerat av 75:e percentilen,
halverades antalet sjukdagar mellan 2005-2011, från 200 dagar till 100 dagar.
Sedan 2011 har antalet sjukdagar för den 75:e percentilen dock ökat med närmare
20 procent, från 100 till 122 dagar. Sjukskrivningstiden för kortare sjukfall,
illustrerat av den 25:e percentilen, har i stort sett varit oförändrad genom de
kraftiga förändringar som sjukförsäkringen genomgått sedan 2005. För medianen
har en liten förändring av antalet sjukdagar skett, först genom en minskning
2005-2011 och sedan genom en ökning 2011-2013. En viss försiktighet ska dock
iakttas vid analysen mot bakgrund av att sjukförsäkringssystemet förändrats.
Exempelvis fanns det före 2008 ingen bortre tidsgräns i sjukförsäkringen,
vilket gör jämförelser av längre sjukskrivningstider problematisk. Även
införandet av rehabiliteringskedjans olika tidsgränser försvårar till viss del
dessa jämförelser. Detta gäller dock inte jämförelser mellan 2011 och 2013.
Figur
2 Antal sjukpenningdagar bland avslutade sjukfall för den 25:e, 50:e och 75:e
percentilen, år 2005, 2011 och 2013
Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar
Under perioden 2005-2010, när antalet sjukfall
minskade, och 2010-2013, när antalet sjukfall ökade, var det framförallt
utvecklingen hos de stora diagnosgrupperna psykisk ohälsa och sjukdomar i
muskuloskeletala systemet som svarade för såväl den största nedgången som
uppgången (figur 3). Som andel av den samlade nedgången 2005-2011 utgjorde
sjukdomar i det muskuloskeletala systemet omkring 30 procent och psykiska
sjukdomar omkring ca 20 procent. Störst andel av nedgången svarade dock övriga
diagnoser för (37 %).
Ca 46 procent av ökningen av antalet avslutade
sjukfall sedan 2010 har en psykisk diagnos. Drygt 20 procent av uppgången är
muskuloskeletala diagnoser och ca 10 procent är skador, förgiftningar mm.
Noterbart är att gruppen övriga, som totalt sett utgör omkring 30 procent av
samtliga sjukfall enbart står för knappt 10 procent av uppgången sedan 2010.
Figur
3 Olika diagnosgruppers andel av den totala förändringen av antalet avslutade
sjukfall, 2005-2011 och 20011-2013
Källa:
Försäkringskassan, egna beräkningar
Som framgår av blogginlägget
den 10 januari 2014 visar Försäkringskassans analyser att
risken för att påbörja ett sjukfall med psykisk diagnos är avsevärt större för
kvinnor än för män. Högst är risken för kvinnor i åldersgruppen 30-39 år och
för dem med barn i åldrarna 3-12 år. Man har också undersökt hur dessa risker
samvarierar på makronivå med upplevd arbetsmiljö i en rad olika yrken. Analysen
visar att många av de yrken där de anställda uppger bristande psykosocial
arbetsmiljö och som har en överrisk för att påbörja sjukfall med psykisk
diagnos finns inom offentlig sektor. Tillsammans utgör de stora grupper på
arbetsmarknaden. Att en så stor del av uppgången i avslutade sjukfall kan
hänföras till psykiska diagnoser påverkar också varaktighetens utveckling.
Psykiska diagnoser tillhör de sjukdomstillstånd som har de längsta
sjukskrivningstiderna.
För de flesta diagnosgrupper syns ingen förändring
av varaktigheten hos de korta sjukfallen (25:e percentilen, figur 4).
Undantaget är de psykiska diagnoserna, där antalet dagar ökat med knappt 10
procent. För längre sjukfall (medianen och 75:e percentilen) har antalet
sjukdagar ökat för samtliga diagnosgrupper i figuren. Störst är ökningen både i
medianen och i den 75:e percentilen hos de psykiska diagnoserna. Uppgången är
dock inte för någon diagnosgrupp lika stor som den minskning av antalet
sjukdagar som skedde under åren 2005-2011, vilket är speciellt tydligt för de
två största diagnosgrupperna, sjukdomar i det muskuloskeletala systemet och
psykiska diagnoser.
Figur
4 Antal sjukpenningdagar för olika diagnosgrupper bland avslutade sjukfall för
den 25:e, 50:e och 75:e percentilen, år 2005, 2011 och 2013
Källa:
Försäkringskassan, egna beräkningar
För att bättre förstå utvecklingen av sjuktalet
behövs dock en grundligare analys av hur det totala antalet ersatta sjukdagar
per år i avslutade sjukfall fördelas på olika fallängder och förändringarna
2005-2010 resp. 2010-2013. Utredningen undersöker om man kan få fram sådana
data.
Nya siffror om socialförsäkringen. Socialförsäkringsutredningen
2006
