ÅTERGÅNG I ARBETE – VAD FUNGERAR?

Ett problem som en rad utredningar och forskare påpekat under årtionden är att vi i stort sett saknar kunskaper om hur man effektivt kan hjälpa sjukskriva tillbaka till arbetet. I en underlagsrapport till kommittén konstaterar exempelvis Per Johansson och kollegor på IFAU att det är svårt att hitta ett tydligt stöd i den empiriska litteraturen att arbetslivsinriktad rehabilitering är ett verkningsfullt medel (se utredningens hemsida). Anna Hedborg framhåller i sitt utredningsbetänkande ”Mera  försäkring och mera arbete” att kunskapen om vilka åtgärder som verkligen främjar återgång i arbete är högst begränsad. Kunskap saknas om vilka åtgärder som är effektiva för olika grupper av sjukskrivna och när i tiden åtgärderna ska vidtas för att vara framgångsrika.

Tre brittiska forskare har på uppdrag av Vocational Rehabilitation Task Group gjort en policy-orienterad kunskapsöversikt av vilken evidens det finns om vad som fungerar i insatserna för återgång i arbete. Gruppen är en sammanslutning med företrädare för brittiska regeringen, arbetsgivare, fackförbund och försäkringsgivare. Med ”arbetslivsinriktad rehabilitering” menas allt som hjälper en person med hälsoproblem att stanna kvar, återvända och förbli i arbete.

Rapportförfattarna noterar i likhet med andra att det är stor brist på randomiserade kontrollerade studier. Med höga krav på evidens går det därför inte att dra slutsatser och ge rekommendationer på en rad områden. Därför har forskarna försökt skapa en syntes av den bästa tillgängliga kunskapen genom att även inkludera t.ex. kvalitativ forskning och ”best practice”. Man har således i vissa fall tvingats sänka evidenskraven för att kunna ge mer heltäckande policy-rekommendationer.

Forskarnas huvudslutsats är att det finns stark evidens till stöd för tydliga rekommendationer för en bra process för att stödja återgång i arbete.

• Återgång i arbete är främst beroende av arbetsfokuserad hälso- och sjukvård och ansvarstagande arbetsgivare. Dessa två nyckelaktörer är beroende av varandra och måste koordinera sina insatser.
• Tidiga insatser är avgörande, eftersom återgång i arbete blir svårare ju längre tiden går.
• Principerna för insatser är desamma oavsett i vilken grad besvären kan kopplas till inverkan på arbetsplatsen.
• Inom de första sex veckornas sjukfrånvaro behöver anställda arbetsfokuserad hälso- och sjukvård kombinerad med ansvarsfullt ledarskap på arbetsplatsen.
• Efter sex veckors sjukfrånvaro behöver den minoritet som då har svårt att återgå i arbete, kanske 5-10 %, en strukturerad intervention.
• De långtidsfrånvarande, som är frånvarande mer än cirka sex månader, behöver en intervention som kan hantera de substantiella personliga och sociala hindren, inklusive hjälp med omställning.

Rapportens centrala policy-rekommendationer är följande:

• Återgång i arbete borde vara en av de viktigaste indikatorerna på hälso- och sjukvårdens prestationer.
• Hälso- och sjukvårdspolitik, kliniska riktlinjer, forskning och tillsyn borde rutinmässigt inkludera återgång i arbete.
• Statlig forsknings­finansiering inom hälso- och sjukvården borde kräva att resultat avseende återgång i arbete tas med i studierna.
• Policy bör inriktas på att övertala och understödja arbetsgivare och hälso- och sjukvårdspersonal i att använda grundläggande principer för återgång i arbete. Ofta är de insatser som behövs ganska enkla.
• Det behövs praktisk och effektiv kommunikation mellan hälso- och sjukvården och arbetsgivarna.
• Metoder som stödjer primärvården behöver utvecklas och utvärderas gällande arbete och hälsa.
• Efter ungefär sex veckors sjukfrånvaro behövs en inkörsport (”gateway”) som svarar för a) behovsbedömning, b) vägvisning till rätt hjälp, och c) koordinering av sjukvårds- och arbetsplatsinterventioner.

Man bör givetvis ha i minnet att den brittiska arbetsmarknaden, regelsystemet och ansvarsfördelningen avsevärt skiljer sig från den svenska i vissa delar. Brittiska arbetsgivare betalar till exempel sjuklön (SSP, Statutory Sick Pay) under de första 28 veckornas sjukfrånvaro under varje taxeringsår.

Kunskapssammanställningen ger dock stöd för en strukturerad modell för ansvar och insatser för att stödja sjukskrivnas återgång i arbete. Den pekar på att framgång gynnas om det blir tydligt när i tiden olika aktörer ska ta ansvar och initiera samarbete, med ett effektivt statligt stöd till aktörerna. Denna inriktning prövas i flera länder, bl.a. i Norge.

Mera  försäkring och mera arbete, SOU 2006:86

Gordon Waddell, Kim Burton & Nicholas Kendall (2008) Vocational rehabilitation. What works, for whom, and when? (Report for the Vocational Rehabilitation Task Group)