För att kunna bedöma hur en sådan differentiering
skulle kunna se ut behövs statistik som visar hur stora skillnader det är dels mellan
branscher, dels inom branscher mellan bra och dåliga företag, vad gäller
riskkostnader för arbetsskador och de premier man betalar i dag.
AFA redovisar årligen viss statistik över relativa
risker för allvarliga arbetsolyckor och godkända arbetssjukdomar inom
exempelvis olika yrkesgrupper och avtalsområde. Med allvarliga arbetsolycksfall
avses fall med en sjukskrivning längre än 30 dagar och/eller medicinsk
invaliditet. Statistiken visar bland annat att skaderisken för manliga
byggnadsarbetare är närmare 10 gånger högre än risken för kvinnor i läraryrken.
I en ny studie har Gabriella Sjögren Lindquist,
forskare vid SOFI, på uppdrag av Svensk Försäkring undersökt hur
arbetsskadeförsäkringen 2006 omfördelade mellan bl.a. olika branscher. Till
kostnaderna för arbetsskador inräknas förutom arbetsskadeförsäkringen även
sjuklön och sjukpenning vid anmäld arbetsskada samt sjukersättning vid
arbetsskada. Beräkningen pekar på att de anmälda arbetsskadorna 2006 kostade
3,5 miljarder kronor i sjuklön och ersättningar från socialförsäkringen. Kostnaderna
är givetvis mycket högre om man även beaktar företagens kostnader för
produktionsstörningar m.m.
Olika branschers andel av kostnaderna för
arbetsskador jämförs i studien med dessa branschers finansieringsandel genom
arbetsskadeavgiften. Nettomottagare är de branscher som har högre andel av
kostnaderna än den andel man bidrar med i finansiering. För män är det byggbranschen,
landtransportbranschen och metalltillverkning som är de stora nettomottagarna,
dvs. branscher vars arbetsskador subventioneras av andra branscher med låga
risker som är nettobetalare, exempelvis företagstjänster och offentlig
förvaltning. Det visar en specialbearbetning som Sjögren Lindquist gjort till
kommittén.
Branscher
med höga kostnader för arbetsskador som subventioneras. Män, arbetsolyckor och
arbetssjukdomar, procent
Branscher som subventioneras
|
Andel av
kostnader
|
Andel av
betalning
|
Byggverksamhet
|
16,8
|
10,0
|
Landtransport
|
11,6
|
4,0
|
Tillverkning av
metallvaror, ej maskiner
|
6,8
|
2,7
|
Stål- o
metallframställning
|
2,9
|
1,4
|
Livsmedels- och
dryckes-
framställning
|
2,9
|
1,6
|
Branscher som betalar
|
Andel av
kostnader
|
Andel av
betalning
|
Andra
företagstjänster
|
6,0
|
8,7
|
Offentlig
förvaltning, försvar, socialförsäkring
|
5,5
|
5,7
|
Hälso- och
sjukvård, sociala tjänster
|
3,6
|
4,0
|
Tillverkning av
övriga maskiner
|
3,5
|
5,4
|
Utbildning
|
3,2
|
4,6
|
För kvinnor är det branschen hälso-, sjukvård och
sociala tjänster som framför allt subventioneras. Den svarar för hela 36 % av
kostnaderna medan andelen betalade avgifter endast är 28 %. De höga kostnaderna
i denna bransch subventioneras främst av utbildningsbranschen, företagstjänster
och offentlig förvaltning.
Branscher
med höga kostnader för arbetsskador som subventioneras. Kvinnor, arbetsolyckor
och arbetssjukdomar, procent
Branscher som subventioneras
|
Andel av
kostnader
|
Andel av
betalning
|
Hälso- och
sjukvård, sociala tjänster
|
36,2
|
28,0
|
Tillverkning av
motorfordon m.m.
|
2,2
|
1,0
|
Landtransport
|
2,o
|
0,8
|
Fastighetsverksamhet
|
1,8
|
1,4
|
Livsmedels- och
dryckesframställning
|
1,8
|
0,1
|
Branscher som betalar
|
Andel av
kostnader
|
Andel av
betalning
|
Utbildning
|
15,8
|
16,2
|
Andra
företagstjänster
|
6,6
|
7,5
|
Offentlig
förvaltning, försvar, socialförsäkring
|
5,5
|
8,0
|
Detaljhandel, ej
motor
|
2,9
|
6,2
|
Hotell och
restaurang
|
2,0
|
2,0
|
Studien har som också påpekas av Sjögren Lindquist
vissa begränsningar. Den viktigaste är att statistiken bygger på anmälda
arbetsskador och inte faktiska bedömda arbetsskador. Nuvarande system där
sjuklönen och sjukförsäkringen ger ersättning vid kortare fall utan att det
görs en bedömning av arbetsskadan innebär att man inte med hjälp av statliga
databaser säkert kan beräkna antalet arbetsskadade per år och inte heller
samhällets kostnader för arbetsskador. Beräkningen i denna studie kan således
vara en överskattning eller underskattning beroende på anmälningsbenägenheten,
och möjligen ge en skev bild av omfördelningen om anmälningsbenägenheten
varierar mellan t.ex. olika yrken eller fackförbund. Rapporten ger dock
antagligen en rimlig bild av profilen i omfördelningen mellan olika branscher,
även om nivåerna kan vara osäkra.
Resultaten visar att den systematiska omfördelningen
av riskkostnader är betydande mellan olika branscher. Studien är därför ett
viktigt första steg i den analys som behövs innan man kan bedöma fördelarna med
differentierade premier i förhållande till de nackdelar som kan uppkomma, inte
minst i form av förändringskostnader.
Däremot kan man inte visa hur risker och kostnader
varierar mellan olika arbetsgivare inom samma bransch. Differentierade premier
kan bara bli verkningsfulla om det finns en påtaglig spridning mellan
arbetsgivare med en bra resp. en dålig arbetsmiljö och många arbetsskador inom
samma bransch och verksamhet. Trots att parterna på arbetsmarknaden sedan länge
genom AFA förfogar över detaljerade skadeuppgifter i sin unika databas, har det
aldrig ansetts nödvändigt eller önskvärt att redovisa hur stora skillnader det
är mellan nettomottagare och nettobetalare i arbetsskadadeförsäkringarna, dvs.
hur mycket arbetsgivare med bra arbetsmiljö subventionerar arbetsgivare med
många arbetsskador, eller vilka arbetsgivare inom en bransch som utmärker sig
genom låga resp. höga skaderisker och kostnader.
Man kan inte heller med hjälp av denna nya analys
avgöra i vilken grad de offentliga försäkringarna vid arbetsskada omfördelar
från anställda med höga resp. låga löner. Rapporten visar att stora grupper med
företrädesvis män med relativt välbetalda yrken arbetar i branscher som får betydande
subventioner (exempelvis i bygg- och metallbranschen), medan andra grupper med
företrädesvis kvinnor med lägre löner arbetar i branscher som är stora
nettobetalare till försäkringarna (exempelvis detaljhandeln). Andra stora
grupper som är betydande nettobetalare är tjänstemän i olika sektorer. Hur
försäkringarna omfördelar ekonomisk standard är således en empirisk fråga som
bara kan besvaras med en fördjupad analys. Därmed kan vi inte bedöma hur
differentierade premier skulle påverka den omfördelning som antas ske mellan
personer med högre resp. lägre löner.Gabriella Sjögren Lindquist, SOFI (2013): Omfördelning i arbetsskadeförsäkringen